Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.283
ket af Elisabeths sista ord Mot sin vilja tvingas ban af dem
att se sitt lif i en ny dager, att genast rensa det från något
af dess ogräs och bereda sig, om ej att göra något godt.
åtminstone att göra mindre ondt. Som en oförtjent belöning
derför hör han ännu samma afton första gången uttalas öfver
sig en uppriktig välsignelse och får del af den ångestfulla
af-skedshelsning, hans moder lemnat honom, men som hans egen
hårdhet förhållit honom. Elisabeth hade blott skenbart
misslyckats; och när morgonen grydde och solen gick upp öfver
ond och god, var clet som hade hela skapelsen uppstämt Jakobs
kämpaqväde: »Jag släpper dig icke med mindre du
välsignar mig!»
Så långt Onkel Göran. »Det är för mycket stoff»,
förklarade den kritiske läsaren, »innehållet spränger formen — förfin
har ej förstått jemnvigtens fordringar — der är ju hvarken
början eller slut» . . . kort sagdt, clet var mycket lätt att
klandra Onkel Göran, men att glömma honom befanns omöjligt.
För vår egen del funno vi den korta, inom några få blad
sammanpressade skildringen så fängslande, att vi vid läsningen
deraf knappast tänkte på om den i formelt afseende hade
några brister eller ej. Blott ett enda missgrepp slog oss, och
det på ett område, der förf:n eljest visar en så sund
uppfattning, en så säker takt. Vi älska nämligen att tro det vara
omöjligt för en ung, af den första kärlekens sällhet uppfyld
hustru att, om också blott för ett ögonblick, erfara intrycket
af den demoniska makt, som Onkel Göran vill göra gällande
mot Elisabeth. En alldeles outvecklad men omedvetet sinlig
natur hade möjligen, om också ren, ej kunnat värja sig för ett
dylikt intryck — ehuru vi äro obenägna att medgifva ens detta;
men en ädel qvinna, med hela sin varelse i lycklig kärlek
fästad vid sin make —■ omöjligt! En sådan makt eger ej
sinnena öfver anden, den lägre driften öfver den högre. Med
en protest mot denna enda punkt i berättelsen helsade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
