Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.287
nes mor!! Hennes öde var snart förtäljdt. Mannen hade dött.
Barnet hade’hon födt i vanmakt. Man hade sagt att det var
dödfödt, men hon visste af moderssvedan i hjertat att det icke
var sant. På dödsbädden bekände han som lagt ut barnet
och nu hade hon vandrat hundratals mil för att få so sitt barn
innan hon dog.
Mor Sanna blir nu den tiggande. »Var barmhertig, tänk’
på dem och på oss alla! Med anseendet borta, hvart tror ni
lyckan tar vägen? Haf förbarmande!»
Tiggerskan vidhåller stelt sin fordran att få se sitt barn.
Mor Sanna visar på gluggen i dörren. Tiggerskan står
länge, länge lutad inot glaset, stirrande in i den upplysta,
välförsedda stugan, der Trine sitter vid elden med sitt barn på
knäet och Erik står böjd öfver dem båda. En frossa skakar
då och då tiggerskans kropp, men när hon varsamt lyfter
pannan från glasrutan sitta stora svettdropar qvar derpå. — Ett
ögonblick står hon framför spiseln, sträcker sina utmerglade
händer fram emot elden, öppnar derefter sakta dörren och går.
Här kunde sagan också slutat, men ännu har berättaren
något att tillägga.
Sedan mor Sanna sett tiggerskan försvinna i snötöcknet,
ville hon återtaga sina sysslor, mon såg allt som genom en
dimma. Hon hörde drömmande folket komma in till
qvälls-varden, hörde barnflickan, som tog ned kläderna från strecket,
leta efter lillans ena strumpa — hon visste så väl att båda
hän »t bredvid hvarandra . . . Det var så underligt alltsam-
o °
inans, att mor Sanna måste skaka på sig och gå in till barnen.
Men lika underligt var det här. Trine berättade att se’n hon
sjelf vardt mor hade hon begynt tänka på sin egen mor; men
så mente hon skämtande, att Erik kunde ha nog af ett
fattig-stuguhjon, och Erik skämtade tillbaka, att rådde han med ett
skulle han nog rå med två. Och när mor Sanna mumlade
något om skam och vanära, så tystade Erik henne vänligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
