Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.288
mente att det var ej så farligt som det liit. I värsta fall vore
väl hans heder god nog för att räcka till att skyla öfver en
bit för en ann’ också; skulle Trines mor en gång komma, ville
han hålla festedag för henne på hela gården, och hvad mor
Sanna beträffar, så visste ju alla att »hvad hon gör det gör
hon icke till hälften».
Nej, det blef för underligt. Mor Sanna steg upp och
lemnade de unga. Men qvällen ville aldrig ta slut. och det
var natt innan mor Sanna kunde obemärkt smyga sig ut.
Snön hade upphört att falla och skarp frost hade inträdt.
Månen sken och en bitande vind jagade slitna skyar öfver hans
klara anlete. Mor Sanna följde lätt spåren i snön — en känga
och en bar fot — ett och annat steg blodigt. Ut öfver heden
tn o
ledde spåret till det gamla skjulet. Der låg den hon sökte,
sofvande med hufvudet uppåtvändt, ansigtet ytterligt blekt och
en liten barnstrumpa tryckt mot det halfnakna bröstet. Mor
Sanna kände igen strumpan och den bevekte henne mer än
allt annat. Hon böjde sig nästan med ömhet ned för att väcka
den sofvande. Det var för sent. Trines mor var död.
När allt kom omkring hade mor Sanna ändå gjort blott
till hälften hvad hon gjort,
Med dessa korta antydningar af innehållet i de båda
berättelserna hafva vi velat gifva läsaren tillfälle att bedöma den
begåfvade förfin äfven från andra sidor än de, som framträda
i de båda intagande noveller, med hvilka hon riktat vår
tidskrift och till hvilka vi få glädjen lägga ännu ett par skizzer
i vårt nästa häfte.
Vill man med ett par ord beteckna grunddraget i Amanda
Kerfstedts skriftställarskap, skulle man kunna göra det med
ett uttryck alldeles motsatt det, hvarmed Ernst Beckman
stämplat Björnsons Magnhild: här saknas nämligen aldrig samvete*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
