Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.336
Som skolaris, det är nu många år sedan, hörde vi mycket
talas om rektor Annerstedt i Upsala. Nästan-hvarje
återkommen nybakad student medförde om den mannen en eller annan
historia, som lades till samlingen af de andra, upprepades,
idiss-lades och — »förbättrades». Hvad som isynnerhet slog oss
med häpnad var berättelserna om den orörlighet hvarmed han
under timmar kunde sitta på samma ställe. För pojkens
qvick-silfvernatur var detta något ofattligt. Vi skola ej heller lätt
glömma då vi några år senare sågo honom på en disputation
i Upsala under en tropisk hetta sitta i sin rundskurna, blå
klädeskappa orörlig som en bildstod under mer än 4 timmar.
Skall han då icke göra den minsta rörelse, frågade vi oss sjelfva,
och denna fråga plågade oss så, att vi blefvo nervretliga, glömde
hela disputationsakten och fingo brännande ögon af att stirra
på denna raka, orörliga ryggtafla. Det kändes som en
ohygglig börda lyftats från vårt bröst, då akten var slut och rektor
Annerstedt reste sig. Han kunde således röra sig, gudi lof!
Icke helt och hållet, men nära nog samma intryck gör
hans bror, Strengnäsbiskopen. Samma raka gestalt, samma
orörlighet i hållningen, endast här förädlad, om vi så må säga.
Den åldrige biskopen sitter i sin vice talmansstol, utan att
stödja ryggen. De lifliga ögonen i det vackra hufvudet med
de tunna, hvita lockarne spela lifligt omkring och det kan
hända att biskopen, då han någon gång blir missnöjd, lätt
trummar på bordet med högra bandens fingrar. Spänstig som en
fjeder reser han sig då ban skall tala, och då man hör honom
kan man fatta att dolda vulkaniska krafter kunna koka äfven
under en lugn, af snö betäckt hjessa. Men icke ett ord för
mycket; finnes der verksamhet i kratern får lavan åtminstone
ej rinna öfver; den inre glöden får endast sprida en mild,
välgörande värme, angenäm och lifgifvande för den som kom_
mer i dess närhet.
På främsta bänken till venster om erkebiskopen sitta för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
