Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.337
utom biskop Landgren, biskoparne Björk, Sjöbring, Rundgren
och Anjou samt pastor primarius.
Biskoparne Sjöbring och Rundgren hafva från kamrarne
fört in i mötet en viss parlamentarisk takt, hvarigenom de
utmärka sig framför de fleste af sina kamrater. Den förre, rask
och liflig, enkel och rättfram, glad och bjertevinnande, talar
högst sällan, måhända ännu sällsyntare här än i första
kammaren. Han säger sin mening enkelt och anspråkslöst, är fast i
sina grundsatser; men om han utöfvar något inflytande torde
det vara mera till följd af personliga egenskaper än genom
ordets makt.
Då hr Rundgren reser sig för att tala skulle en person
som ej känner honom nästan vänta att få höra en eldig fransk
talare uppträda; clet svarta håret, de mörka ögonen, den
kraftfulla glöd som stundom lyser fram ur hans ansigte, allt synes
bebåda detta. Men större misstag kan man ej begå. Vi
hoppas att ej säga en oförlåtlig oartighet då vi våga påstå att
biskop Rundgren är som talare icke underhållande, huru
förträffligt hans föredrag för öfrigt än må vara till form
och innehåll. Hans uttal är enformigt, något släpande, och i
ifvern att bevisa sin sak går han alltför ofta in i detaljer som
kunna vara på sin plats i komitén eller utskottet, men som i
en lagstiftande församling eller ett kyrkomöte verka just
motsatsen af hvad de skulle.
»Du gode och trogne tjenare!» är man färdig att utropa,
då blicken faller på den åldrige Göteborgsbiskopen. Det är
ett blidt, evangeliskt ansigte, ett sådant som man ungefär
drömmer sig hos de första kristna lärarne. Ifrig kämpe för sina
åsigter, oböjlig der han anser att en sak är rätt, ovillig att
medgifva några förändringar i det bestående, strålar dock ur
hans välvilliga drag, äfven under den hetaste debatt: »barn,
älsken hvarandra!» På hjertats valplatser är han en stor
härförare, och det förefaller som en helt naturlig sak då man hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
