Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.8
Samuel Adjunctus Pastoris & Patiis och sist Emerentia, Bfman
Brantings fru. Sal. Gubben stälde ögonen länge på sina bara;
men sade: Carl är borta. Han har ffjort mig stor glädje.
Gud har välsignad mig med 5 barn, som alla gjort mig glädje
och aldrig sorg. Nu vill jag lemna Eder, barn! min faderl.
välsignelse förrän jag går från Eder. Carl är borta.» Sedan
önskade han välsignelse öfver honom och hela hans hus och
familj. Sedan välsignade han med händers påläggande en
hvar af the andre, önskade ett gladt möte af dem i himmelen:
och ville sedan icke mycket tala med barnen. Carl erhöll
således begge sina föräldrars välsignelse» ’).
Brefvet slutar med en beskrifning på den vidt bekanta,
stora linden af hvilken slägterna Linnéus, Lindelius och
Tilländer tagit sina namn, och hvilken stått mellan gårdarne
Lind-hult och Jonsboda, från hvilken senare Linnéerna hade sitt
ursprung.
»Linnen» fortsätter Samuel »står än full med så kallad
Marguestar; har bestått af 3 stora afdelningar såsom en af
de gamle på altaren befintlige Ljusastakar. Den ena är
nedfallen. (Här anmärkes att också en af de trenne slägtgrenarne
var utgången, men de öfrige florera). Linnen hålles före af
de vidskeplige för att vara ett friträ, således blir han ej
nedhuggen utan förvarad såsom en antiqvitets»
Ursäktande sig att han blifvit så vidlöftig öfver alla
måttan, tillägger brefskrifvaren;
»Nu ändtligen skall jag väl hålla». — — — —
’) I Gari v. Linnés skänska resa liises Jlajus 15 följande år 1749.
Stenbrohult: (Annan dag Pingest) »Här fant. jag foglarna utödde, boet
up-bränt och ungarna förskingrade, at jag näppeligen igenkände det rum, der jag-
sjelf blifvit ntkläkt––Mina ungdomsnöjen, de raraste väster, som
växa vildt pä denna ort hade ej ännu hunnit framkomma.
––Aug. 6. Blomstren, min ungdoms leksyskon, vid Stenbrohult
jemte Möklens stränder bad jag nu fara väl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
