Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ningsgrad och skiftande anlag, som ännu lefva på vårt klot.
Så väl i religiöst hänseende som i kulturhistoriskt har man
hänvisat till dem, men detta är dock vågadt, på grund deraf
att de nu lefvande naturfolken hafva bakom sig en erfarenhet,
som går många århundraden tillbaka, äfven om folken stå så
lågt, att de om dessa århundraden förlorat allt minne. Innan
man hos dem söker förklaringen af vårt slägtes
urtidsförhållanden är det nödigt att utröna, huru mycket hos dessa
naturfolk är att anse som stelnade reminiscenser af hvad fordom hade
lif, i hvilken mon deras odling, under de långa tider som dessa
folk voro öfverlåtna åt sig sjelfva, sjunkit eller kommit på
villovägar. Och hvem är väl i vår tid, som dock vet så
mycket, dogse till en sådan undersökning?
Vilja vi hålla oss till säkra fakta och icke till mer eller
mindre lösa föreställningar, få vi nöja oss med att gå tillbaka
icke till vårt slägtes barndom, utan allenast till barnåldern för
de indoeuropeiska eller ariska stammar, om hvilkas äldsta
föreställningar den fornindiska litteraturen gifver oss ett
begrepp. Med gudsmedvetandet förenade den tidens arier ett
ytterst lifligt natursinne, lefde ännu i det förtroligaste
umgänge med den natur som omgaf dem. För
naturföreteelserna, i hvilka de sågo icke verkningarna af en död
mekanism —• till en sådan uppfattning voro de ännu icke mogna
— utan yttringar af ett rikt flödande lif, hade de mycken
uppmärksamhet, dem omtalade de i ett språk som i bildrikedom
svarade mot naturutvecklingens rika prakt.
Den tysk-engelske forskaren Max Miiller har cn
synnerlig förtjenst af att på ett lättfattligt språk hafva framlagt
grunddragen af mytbildningens historia hos de ariska folken. Vi
låna af honom ett exempel.
»Nattens mörker fyller menniskans hjerta med försagdhet
och rädsla. Då riktar menniskan, lik ett öfvergifvet barn, sitt
öga i gränslös spänning vid östern, der verldens ljus redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
