Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
så många gånger framglänst. Liksom fadern bidar på
barnets födelse, så bidar skalden (och skald var i dessa fjärran
tider med en lefvande naturuppfattning hela folket), att den
mörka svällande natten skall bringa till verlden sin l jusa son,
dagens sol. Då tvekas himmelsportarna långsamt upplåta sig
och morgonrodnadens ljusa hjordar komma ur det mörka huset,
för att vända åter till sina vanliga betesplatser. Hvem har
icke gifvit akt på hur dagsljuset småningom utbreder sig, huru
de första strålarne bryta fram, lika skinande hästar, som
om-kretsa horisontens verldsbana, huru molnen begynna färgas,
huru hvart och ett af dem kastar sin glans till de mer afsides
sväfvande systrarna? Icke östern allenast, utan hela
himlafältet upplyses, och den fromme tänder till svar sitt eget lilla
ljus på sin härds altare och framstammar ord, som äro
allenast ett svagt uttryck af fröjden i naturen och i hans eget
klappande hjerta:
»Stigen upp, vårt lif, vår ande är åter här, mörkret är
försvunnet, ljuset kommer!»
»När forntidens menniskor kallade dessa eviga himmelska
ljus sina gudar, de ljusa (deva), då var morgonrodnaden den
förstfödda af alla gudar, Protogeneia, menniskorna kärast,
alltid uns och frisk. Mon innan morgonrodnaden hade
blif-vit upphöjd till en gudomlighet, när hon ännu betraktades
allenast som ett välgörande väsen, som hvarje morgon väcker
menniskors barn, måste dess lif förefalla mycket kort. Den
försvinner snart och dör, så snart ljusets urkälla visar sig i
ohöljd glans och slungar sina första pilsnabba strålar genom
rymden. Vi hafva svårt att fatta de känslor, med hvilket
forntidens öga följde naturens företeelser. För oss är allt lag,
ordning, nödvändighet. Vi beräkna luftens ljusåterkastande kraft,
vi mäta morgonrodnadens varaktighet inom alla himmelsstreck,
och solens uppgång väcker hos oss lika liten öfverraskning
som ett barns födelse. Men kunde vi tro, att i solen fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
