Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ursprungligen var en solhjelte, men sedan den tid, då
myten uttalade detta rent, har den undergått så många
förvandlingar, utbildats i flere olika riktningar, som icke torde stå
i ringaste sammanhang med dess urform, så att man allenast
med möda letar sig tillbaka till den första betydelsen. Väl
kan man säga, att i en hjelteuppenbarelse som Sigfrid, finnes
ännu en glans af solljus, men detta torde väl icke så mycket
bero derpå, att han från början var en solens personifikation,
som derpå, att nordboarne hade sol i lynne och karakter. Men
den sol, som deras myter tala om och som möter oss i den
nordiska hugen och i utvecklingen af det nordiska lifvet, det
är icke den sol, som tronar på det blåa fästet i en
middagsglans så herrlig och klar, att man alls icke kan- tänka sig
andra förhållanden än de då solen lyser. Nordboarne visste,
att deras sol hade att strida mot en molnfyld himmel, de
visste, att äfven för solen förestod en försvinnandets stund, och
det medvetandet uttalar sig i deras myter, i hela deras
verlds-åskådning. Den nedgående solen spelar visserligen äfven i
andra folks myter en rol, men intet folk har så grundligt som
det nordiska lefvat med i striden och undergången. Men så visste
de ock, att ur natten, ur nederlaget på Vigrids slätt, skulle
det goda, det ljusa och ädla åter framgå till lif och till seger.
Det finnes en förklaring af myterna, som jag hittills
lemnat alldeles ur sigte, och då jag nu nämner den, vill jag icke
på den spilla många ord •— det är den historiska, hvilken nu
synes nästan fullständigt hafva spelat ut sin rol. Gudarne,
så sade enstaka röster redan i den helleniska forntiden, voro
från början menniskor, som varit mäktigare, mer välgörande
o. s. v. än andra. Så realistiskt har dock icke utvecklingen
försiggått. Vanligen finnes i de hedna gudarne alltför mycket
menskligt för att de skulle motsvara äfven billiga anspråk på
gudomlighet, men detta beror derpå, att de äro uppenbarelser
af de krafter som röra sig i verlden, såväl den fysiska som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
