Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
klarat t. ex. prof. Abelina arbete om »vården af barn under
de första lefnadsåren» för grof humbug och för öfrigt bestridt
vetenskapen rätt att yttra sig i en sådan fråga som
barnuppfostran. En gång försäkrade mig en högt uppsatt kvinna, att
vetenskapen ej är till för hennes kön. »Kvinnans, sade hon,
är lyckligast i sin närvarande ställning; någon grundligare
bildning behöfver hon ej; den skulle dessutom blott störa
hennes stilla lycka . Så få ord, och dock huru mycket säga
de ej! De tolka hvad tusende kvinnor äro öfvertygadc om,
de tolka hvad tusende männer anse för kvinnoidealets kött
och blod, hvad nästan hvarje lagstiftare satt som devis öfver
den kvinliga tillvaron. Och likväl innehålla de ingen ting
mer eller mindre, än en förnekelse af tvänne de vigtigaste
sanningar: kvinnans behof af vetande och hennes däraf
här-flytande sällhet. Kvinnor, som ej söken eller tron Eder behöfva
något vetande! Frågen dessa skaror af olyckliga, som
för-smäkta under bördan af sjukdomar, hvars frön utsätts af en
naturstridig uppfostran, frågen deras historia, som i lifvets
vår mejats af döden, frågen de kvidande barnen vid Edra
egna bröst, om I ej behöfven någon grundligare bildning!
och de skola svara med ett förkrossande rop, att I behöfven
vetande, grundligt vetande och att det är Eder okunnighet, som
sänkt Edra barn i grafven. Jag vet att mina ord skola
förefalla Eder tröstlösa, men jag vet något ännu tröstlösare,
nämligen okunnigheten, och genom att rikta dödshugget mot henne,
skolen I bättre lära Eder inse Eder pligt mot det dyrbara lån
I fått Eder anförtrodt och som endast blott allt för ofta
förvissnar under Edra villiga, men oskickliga händers vård. »Af
allt ondt är försoffningen det värsta. Gifven oss orimligheter,
gifven oss villfarelser, gifven oss hvad som hälst, men rädden
oss blott undan stillastående! Vanans likgiltighet är vår
naturs nattsida. Hon lägger sig som en frostdimma öfver
människorna, förslöar deras förmögenheter, uppfräter deras krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
