Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
»Stackars menniskor, här är ju kallt oc.h dystert som i
ett grafhvalf», sade solstrålen och lyste dervid varmt och
innerligt. »Ej ett grässtrå på den frusna marken; ej en knopp på
träden, ingen enda liten fogel, som sjunger! — Hvad jag är
glad att jag kommit!»
Ilan gled öfver den grå marken och kysste den ömt.
Se! liksom genom ett trollslag höjde tusen små grässtrån
sina blyga hufvuden. Han smekte trädens torra grenar och
strax kommo knoppar fram. Der satt, gömd i en vrå, en
liten frusen fogel med hufvudet under vingen. Solstrålen
öfvergöt honom med sin värme, och den lille höjde sitt
hufvud och slog en klar drill. »Nu är våren här! Gud vare
lofvad?, jublade ban.
»Ja», sade solstrålen, »nu är våren här. Jag tror, att jag
kan telegrafera till lärkorna,. att de komma hem;» och han
hoppade upp på telegraftråden.
Hvad ban förändrade allt, den verksamme solstrålen:
mörker, köld och död till ljus, värme och lif.
»Hon hade allt orätt, tant Grå», sade solstrålen. »Jag
ser på deras anleten, at.t. menniskorna tycka bättre om det
sköna och ljusa, än om det mörka och glädjelösa. — Hvad
månne hon tänker om hvad jag gjort?» — Ilan såg upp, men
molnet var borta; öfver honom höjde sig himlen klar och
blå. »Hon sprack visst af förargelse; det var också det bästa
hon kunde göra! — .lag undrar, om det lins någon
menniska, som ser med så sneda ögon på våren, som hon gjorde.
Men nu har jag lust att se mig om litet i verlden. Jag
skall fara ut och resa. Man får så trånga åsigter af att
ständigt förblifva på samma plats.»
Sagdt och gjordt. Solstrålen begaf sig ut i den vida
verlden för att se hvad man der tänkte om våren.
Vid stranden af en klar blå sjö, bekransad af ljusgrön
skog, låg en ståtlig herrgård. Der var allt lif och rörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
