Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(4
på sjön. — Jag är glad att få taga afsked af landbacken;
den är som ett fängelse för mig.»
»Jag bar sett mycket af verlden», tänkte solstrålen; »jag
har sett många menniskor, både rika och fattiga. Alla tycka
de om våren. Det är. förhoppningarncs tid, säga de alla.
Men det fins menniskor, som ej hafva några förhoppningar
mer. Hvad tänka de om våren? — Det måste jag veta. —
Jag skall fara till en stor stad; der finnas nog de, som lida.
Solstrålen behöfde ej söka länge. Efter att hafva tittat
in i några fönster, fann han snart ett rum, der plågan bäddat
sitt läger, och döden stod vid dörren, färdig att inträda.
»Hon är blek, men hon har vackra rosor på kinderna»,
tänkte solstrålen, då ban sväfvade in i rummet och belyste
den lidande qvinnan, hvilkens insjunkna ögon än riktades på
honom och don blå himlen, från hvilken han kom, än på de
bedröfvade ansigtena rundt omkring bädden.
»Sörjen ej så djupt öfver att jag måste gå bort, mina
kära», hviskade hon slutligen med matt och af hosta afbruten
röst. Jag är ej rädd för att dö. — Den klara, blå himlen,
den ljusa solstrålen, våren, som kommit, ingifva mig ljufva
förhoppningar. — Allt skönt på jorden är ju blott ett svagt
återsken af lifvet deruppe. Då våren här kan vara så
outsägligt härlig, huru måste då ej den eviga våren vara!»
»Den eviga våren», sade solstrålen, och hans sken blef’
nästan bländande, »det var det vackraste ord jag någonsin
hört. — Här vill jag stanna så länge jag kan — En evig vår!
Der skulle jag vilja lysa’»
B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
