Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•180
ständiga samlingen af sina tidigare dikter, der äfven inånga nya
framträdde och främsft bland dessa A drama of the Exil, fann
man att ungdomsdikterna, trots alla fel, varit dels
förarbeten och dels förebud till ett verkligt skaldskap. Vid denna
diktsamling, som framkallade en med hänförelse skrifven
uppsats i Europas främsta litteraturtidskrift, Revue des deux
Mondes — af hvilken ett erkännande är nog för att skänka
rykte — och som i Amerika liksom i England gjorde
Elisabeth Barretts namn till ett »household word», vilja vi dröja
något. Afsigten är ej att uppräkna och känneteckna dess
innehåll, hvilket vore betydelselöst, då dikterne icke antagas
kända och utrymmet ej medger att prof anföras; än mindre
kan en öfversigt af E. B. B:s diktarlynne i dess helhet vinnas
genom andra än de verk, i hvilka det nått sin höjd.
Men en antydan om hvilka de grundkrafter äro, som redan
nu framträdde på ett sätt, så mäktigt att det ingaf de
lifligaste önskningar att de skulle nå sin fulla utveckling, torde
här böra lemnas.
Hvad som först och främst kännetecknar E. Barretts
skaldskap, sådant det i omnämda diktsamling ter sig, är detta:
att hon är skald och alltid varit det, till skilnad från dem,
om hvilka det blifvit sagdt att de »varda skalder genom att
dikta» och från dem, som dikta outtröttligt utan att någonsin
blifva skalder.
E. B. B. är född skald, ty poesien var alltid hennes
själs omedelbaraste och fullkomligaste uttryck; hon var så
danad, att från den djupaste känsla till det lättaste intryck, allt
lika nödvändigt hade dikten till följd, som blodets strömning i
hjertat återverkar i pulsslagen. För en sådan natur blir
poesien icke ett nöje på lediga stunder, som kan bortläggas
och återtagas efter ro och lägenhet; den blir lifvets lif, den
lidelse, som bestämmer personlighetens öde. Till detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
