Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•181
hennes skaldelynnes snabba och djupa känslighet, kom
den, som redan hennes kön gifvit henne. Intryck, hvilka
på vanliga menniskor verka som en ytlig beröring,
genombäfva dylika andliga organismer som elektriska stötar;
tankar, hvilka för andras inre syn långsamt breda en strimma
af dager, äro för dessa blixtrar, som komma fästet att
remna och utgjuta all himlens klarhet; lidanden, för gröfre
naturer som en rispa i huden, äro för dem sår, hvaraf de
förblöda; fröjder, som ge trögare sinnen en känsla af
välbehag, fylla deras med aningar om gudarnes sällhet. En
skaldenatur af detta slag är oftast lyrisk och vanligen så
uteslutande, att äfven när de pröfva andra diktarter, det lyriska
elementet är det som åt dikterna ger den egentliga skönheten.
E. B. B:s poesi eger också sin styrka i den lyriska
hänförelsen, men denna lika väl som hvarje annan styrka hade
sin motsvarande svaghet, sin oskiljaktiga skugga. Den »heliga
yra», hvarpå redan grekerne igenkände skaldskapet, och som
bär i sig hemligheten af lyrikerns kraft, bär ock i sig hans
särskilda frestelse. För en skald, som medfödt eger och
vidare har utbildat konstnärsväldet öfver formen, ligger faran
närmast i att underskatta innehållet för det lyriska utbrottets
rent språkliga skönhet; för en skald, som saknar det formella
mästerskapet, är frestelsen motsatt, och fallenheten
vanligen den, att till poetisk regel upphöja sin egen böjelse att
o’e det inre lifvet diktens form, oberoende af om denna
konst-närligt smält samman dermed eller icke. Detta fel var E. B.
B:s. Hennes stora lätthet att uttrycka sig i bunden form,
var icke följd af en jämförlig makt af skön form ehuru hennes
framstormande känsla ej, som man kunnat tro, otålig ilade
förbi arbetet att hugga och slipa språket till ett fulländadt
uttrycksmedel. Den obestämbara, fina gräns, hvilken
skiljer den af lyrikens väsen betingade hängifvenheten åt
stämningen, från den hejdlösa öfverlåtenhet, som bryter genom äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
