Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•193
hvarf. I Swinburnes dikt deremot talar en fullblodig hedning,
som af naturen eger antikens lifsåsigt; han har icke ombildat
i utan i full verklighet framställt den helleniska gudatron,
finnande denna verklighet nog fägringsrik. Med hvarje
klang-’ fylld strof i det underbart sköna poemet framträder en
helgjuten bild af denna gudaverld; i versens hänförande
musik stiger och sväller ett okufiigt trots mot den nya kristna
tron, uttryckt i den hedniske gudadyrkarens visshet: att så
länge naturen lefver, lefva de gamle gudar. Der finnes ej
en aning om den nya trons väsen, ty der finnes icke en känsla
af bristen i den gamla.
E. B. B:s dikt ser ej antiken i ett skuggfritt middagsljus
utan i afton belysning; äfven då brinner hon för dess fägring,
men klagar icke att dess dag svunnit, emedan hon ser att
den följts af en ny. I E. B. B:s sång om »den döde Pan»
möter oss denna nya dag, den unga mensklighetens tro på
|sin nyvunna godhet, på sitt förflutna, närvarande och framtida
lifs oafbrutna höghet och skönhet, på äfven det kristnade
lifvets poesi. Den, af tviflet som af dogmen lika oböjda,
optimistiska tro, hvilken nyss sades känneteckna E. B. B., uttalas här
i en mot Schiller riktad insaga; uppmaningen till skalderne att
helt lefva nutidens rikare lif, genomströmmas af en
allsidig, demokratisk mensklighet vidt skild från den ensidiga
aristokratiska humanitetens sträfvan till konstnärens afsöndring
från lifvets tummel omkring honom. Ej heller hennes romantiska
gruudtro om skönheten som ett med religionen, ledde henne
tillbaka, som den ledt romantikerna, utan framåt, aflägsnande
henne icke från, utan närmade henne till verkligheten, då hon såg
denna med helleniskt-kristliga blickar och icke med medeltidens
skumma och hopplösa öga. Samma tanke som E. B. B.
annorstädes uttalat: Kristi hand måste vidröra vår litteratur så som
den vidrörde andra döda ting, på det hans kärleks ande genom
våra skalder må kunna ropa sitt svar på klagoljuden från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
