Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•256
t
das till kunskapsrika menniskor, ty dessförutan kunna de ej till
egen ocli ej till mensklighetens båtnad använda frihetens gåfva.
Men såsom hvarje menniskas lifsgerning mer eller mindre
vidlådes af ofullkomlighet och ensidighet, så finnas också
dylika skuggsidor hos hvarje menniskoålders sträfvanden. Vår
tid arbetar rastlöst för personlighetens frigörelse, ja, herravälde
i verlden. I denna syftning förer den krig mot allt förtryck:
despoternas, lagarnas, formernas, fördomarnas.
Emellertid föres denna frihetskamp i så måtto ensidigt,
som den hufvudsakligen syftar till yttre eller, så att säga,
negativ frihet: den vill emancipera menniskan från de yttre band,
som fjättrat henne i politiskt, socialt och intellektuelt
afseende; men för hennes inre, hennes väsens hjertpunkt, är
intresset i sjelfva verket mindre. För andens inre frigörelse,
hvarigenom ensamt menniskan blir rättsligen fri, kämpas i
sjelfva verket mindre ifrigt än för frigörandet af hennes
timliga existens. Härtill kommer att vår tid, likt hvarje annan,
som med hela sin kraft vill något, ådagalägger en viss tendens
att skjuta öfver sitt mål och dervid förgripa sig på höga
ideala områden; så att till exempel frihetsbegäret sätter sig i
strid mot religiös tro och dennas äkta döttrar: lydnad,
ödmjukhet, tukt, sjelfförsakelse. Så har det kommit sig, att tiden
visar prof icke blott på frihetens välsignelser, dem vi ej nog
högt kunna värdera, utan äfven på sådana fel och förvillelser,
som äro en naturlig följd af ensidigheten och öfverdriften uti
riktningen.
Låtom oss hoppas, att detta icke är det högsta, till
hvilket menskligheten kan utveckla sig. Låtom oss hoppas, att
menniskans inre andeväsen skall så kraftigt ropa på sin rätt
till frigörelse, att det skall göra sig hördt, sedan den materiela
friheten blifvit fullt eröfrad åt verlden.
Men må vi å andra sidan ej förbise, att dessa och dylika
ensidigheter bära i sitt sköte väsentliga faror. Lyssna vi till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
