Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Q vin no frågan som »fråga» är ung. Den föddes, när man under
förra århundradet började komma till insigt om, att
qvinnan vore en andligt begåfvad personlighet, att hennes själ
liksom mannens hade sina rent menskliga bestämningar,
jemte dem hvilka kallas särskildt qvinliga, i motsats till
de hos mannen som särskildt manlige ansedda. Äfven
männen hafva kommit att tänka öfver denna för dem
svårfattliga sanning, genom de vittnesbörd dessa qvinnans
andliga krafter om sig gifvit under detta århundrade. I
qvinno-fVågan strides dock alltjemt, och striden gäller först och främst
arten af qvinnans andliga väsen, den uppgift, detta är afsedt
att fylla och slutligen det område, som åt dess utveckling
och dess arbete skall anvisas.
»Aurora Leigh» är från första raden till den sista en
bevisföring i dessa ämnen, men en, som föga talar i påståenden
och, när den så gör, icke med skäl hemtade från häfdvunna
sede- samhälls- eller bibel-lagar. E. B. B. uppsöker och följer
i denna fråga den enda lag, hon obetingadt erkänner, nämligen
naturens. Ehuru hon väl inser olikheten mellan mannens och
^qvinnans natur, uppsöker hon icke i denna olikhet utan i
deras likartade natur som menniskor den lag, efter hvilken
hon fäller utslaget om deras ömsesidiga ställning.
Den åsigt E. B. B. eger om qvinnans menskliga natur och
hannes deraf beroende uppfattning af qvinnofrågan, gifvas i
»Aurora Leigh» dels omedelbart genom Auroras sjelfbekännelser, dels
medelbart genom handlingen. Man finner sålunda, att Romney
börjar med påståendet: att arten af qvinnans andliga begåfning
gör denna utan annan betydelse för samfundet än medelbart
genom hemmet, men han slutar med att återkalla denna åsigt.
När han för Aurora tolkar, huru mycket hennes diktning varit
för honom, är det dock ej endast detta värde han åt
densamma medgifver, utan dess värde i och för sig, dess
samfundsbetydelse. Han erkänner Auroras skaldekall hafva varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
