Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
betydelsen af människans tillräknelighet för sina gärningar.
Dessa af Ibsen med förkärlek behandlade frågor (Jemför
t. ex. särskildt slutet af Kejser och Gallilæer och af
Kongs-emnerne) framskymta t. ex. i fråga om Noras uppfostran,
i Helmers klagomål öfver lögnaktiga mödrars tidigt förolyckade
barn och i doktor Ranks tal om en nemisis divina, i viss mån
ock i fråga om Noras tillräknelighet för förfalskningsbrottet.
Det är emellertid obestridligt, att frågan om äktenskapet
och kvinnan utgör skaldeverkets egentliga tyngdpunkt. Söka
vi nu göra oss reda, för hvilken den grunduppfattning af dessa
förhållanden är, som genomgår det hela, så torde den kunna i
korthet så angifvas: För ett äktenskapligt lif i sann och högre
mening erfordras framför allt den gemensamhetskänsla i
lifvets vigtigaste frågor, som nödvändigt tar sitt uttryck i en
sann förtrolighet makarne emellan. Utan denna
gemensamhetskänsla förlorar deras samlif det innehåll och den allvarets
prägel, som en svärmisk beundran, äfven om den skulle leda
till verklig offervillighet, omöjligen kan ersätta. En sådan
förbindelse, den tnå i det yttre bära en aldrig så älsklig
prägel, är ej att betrakta såsom ett verkligt äktenskap, utan fast
bättre som en osedlig förbindelse, hvars upplösning kräfves
af kyskhetens pligt. Skalden söker hos oss inskärpa dessa
sanningar genom att skildra för oss ett till det yttre utseendet
ovanligt lyckligt äktenskap, där båda makarne fullständigt
saknade den nämda förutsättningen, mannen i följd af en
själf-viskhet, som hindrade honom att i hustrun se annat än en leksak
för sig, ett tidsfördrif under lediga stunder, hustrun genom
att, trots all den hängifvenhet och offervillighet, hvaraf hon
var mäktig, fullständigt sakna behofvet af ett egentligen
personligt samlif med sin ledsagare genom lifvet. Deras
sam-manlefnad blir i följd däraf något mer eller mindre yttre, ej
en angelägenhet för personligheten i dess innersta djup. Ehuru
mannen, så snart hans egna fördelar hotas, är färdig och be-:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
