Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
12. Barnens klagan.
Efter Elisabeth Barrett Brmvning.
Sorgerna ined åren eljest komma, — lyssna:
hvarför jemra sig de små?
Moderssmekning bringar gråten ej att tystna,
och hvad skall väl lindra då?
Lammen bräka uppå äng och renar,
fogelungen qvittrar, trygg och glad,
hjortkalf leker under skogens grenar,
knoppen sväller uti solens bad.
Men de späda? — Bröder, mäkten I att fatta
denna klagan utan ord?
Bittert snyfta de, när andra glädtigt skratta
på de fries fosterjord!
Bröder, ha’n I frågat barnen hvi de klaga,
hvi de fälla tår på tår? —
Aldringen må sorgens tunga börda draga
för »i morgon» och »i går»;
gammalt träd med torra grenar lutar,
gammalt sår för slagen ömmast är,
gamla året uti drifvor slutar,
gamla drömmar springa tyngst i sär.
Men de späda? — Sina hufvuden de gömma,
värnade af modershand . . .
Bröder, frågen dem, hvi deras tårar strömma
i vårt glada fosterland.
Och de blicka upp och vända sina ännens
bleka allvar oss emot . . .
Barnens späda kinder fårade som männens
af en ångest utan bot!
Och de svara: »det är tungt att trefva
genom lifvets mörker, må’n I tro.
Vi, som hafva tröttnat på att lefva,
tråna fåfängt efter grafvens ro.
Fråga barnen ej hvi snyftande de famla,
öfvergifna, utan hopp:
o, det är så kallt, och endast för de gamla
grafvarna man skottar opp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
