Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
kallade främmande krigshärars hjelp för att rädda konunga
väldet, men blef jemte konungen och sina barn gripen af den
kränkta folkmakten och insatt i fängelse. Bilden är sådan,
att man tycker sig i tecknarens penna se den skarpslipade
bilan ständigt blixtra öfver den brottsligas hufvud, och
känner sig nästan lycklig då man hinner till de korta slutorden:
»Hon gick modigt till döden den 16 Oktober 1793» —
det enda icke fördömande draget i bela teckningen.
Ilar den olyckliga drottningen förr varit skildrad med
ett deltagande, »som beklagar för att slippa fördöma» — ett
tillvägagående, som förfin gillar i fråga om revolutionsmaunen
Camille Desmoulins — så synes man här med afsigt valt ett
motsatt tillvägagående. »Marie Antoinette», säger förfin, »icke
allenast påskyndade utan nödvändiggjorde revolutionen»; och
vidare: »Det var Marie Antoinettes politik, som förde
Ludvig XVI till schavotten, såsom åttio år senare en annan
qvinnas politik ledde till katastrofen vid Sédan».
Man kan vid sådana ord fråga sig: hvad plats lemnar
förfin åt »det starkare» könets ansvar, då han sålunda lägger
1 Oo
all skuld på »det svagare»?
Omkring drottningens bild tecknas, i väl valda grupper,
hennes omgifning: fiender, hvilka i hemlighet smädade henne,
vänner och tjenare, »med hvilkas lif hon lekte», kloke
statsmän, hvilka hon hatade och hvilkas planer hon omintetgjorde.
Sedan följer under öfverskriften: »Qvinnan af folket i
den politiska rörelsen», en serie raskt utkastade skizzer af
■»guülotinens furier», des tricoteuses» m. il., hållna i en
välgörande claire obscure, som halft beslöjar de vidrigaste
företeelserna, men vackert belyser en och annan ädel gestalt;
så M:me Le Gros, hvilken, då hon på gatan hittat en böneskrift
af en sedan 35 år i bastiljen inspärrad fånge, drefs att
utverka dennes befrielse och blef, enligt Michelet, den som i
folkopinionen förberedde bastiljens fall.
Tidskrift för Hemmet. 22:dra årg. 3:dje häft. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
