Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Inför frågan, huru qvinnorna kommo att blifva
revolutionens bundsförvandter, då de eljest förmenas hafva varit och
ännu i dag förblifvit »en hämsko på den fria tankens lopp»,
stannar förf:n ett ögonblick rådvill. Snart finner ban dock med
vanlig skarpsynthet förklaringen, hvilken, hvad de bildade
klasserna beträffar, ligger i encyclopedisternas inflytande och
tankeutbytet i de politiskt litterära salongerna, men hvad de
obildade klasserna vidkommer är att söka i kampen för tillvaron.
De hungrande qvinnorna utanför bagarbodarne öfvergingo
till revolutionens klubbar, deltogo med stickstrumpan i hand
i kommunens stormiga sammanträden, eller hetsade pöbeln
och dess tjenare till nya blodsdåd.
På den fruktansvärda bakgrunden af »skräckväldet»
uppdrager förf:n trenne qvinliga karaktärsbilder, bland hvilka på
goda skäl Charlotte de Corday fått främsta rummet. Tyst,
med drömmande blick och mildt leende, svärmande för
antikens dygder och sörjande öfver Frankrikes fall, älskande
1789 års grundsatser, men inseende »med en sorg, som
sönder-slet henne», deras urartande, fast i grundsatser, orygglig i
beslut, står den unga Charlotte Corday i klara, ovanskliga
drag för vår blick. Anekdoterna om huru hon nekade
att dricka en skål för Ludvig XVI, och på
invändningarne svarade: »Jag tror att han är dygdig, men en
svag konung kan ej vara en god konung;» och hennes
tröst i faran: »man dör ej mer än en gång, och ingen
mister något genom att mista mig», karaktärisera ytterligare
hennes skaplynne. Hennes beslut att döda Marat, stadfästadt
vid anblicken af det ringa fåtal frivillige, som på uppmaning
anmält sig att följa Girondisterna emot Paris; hennes önskan
att efter fullgörandet af det blodsdåd, hon ansåg
fosterlandets räddning kräfva, få dö utan att lemna ens sitt namn åt
efterverlden; hennes ädla hållning inför domstolen hennes
mod i döden — allt fulländar bilden. Ett drag, det sista,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
