Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Jag lyddes: kanske att jag drömt — men kring min lägerstad
jag hörde röster hviskande, jag minnes icke hvad,
ty hänryckt fröjd min själ betog, och, moder, än en gång,
af vinden buren, tonade från dalen samma sång.
Jag såg er sofva och förstod, den gälde er ej då —
men klingar den en tredje gång, min timme snart skall slå.
Och i detsamma dallrade ånyo den hitåt
och steg mot skyn förtonande på nattens stjernestråt.
Min timme slår; jag är beredd och litar mig uppå
att sången var ett varsel om, hvarthän jag har att gå.
Jag sörjer ej för egen skull, min väg är ljus och kort —
Men Effie, torka tröstande vår moders tårar bort!
Ett vänligt ord till Robin ock, ett sista afskedsbud
att glömma mig och söka se’n en värdigare brud.
Om jag fått lefva, o, hvem vet, jag blifvit hans kanske —
Men lifvets drömmar blekna bort och änglasyner le.
Se, nattens skuggor flyktat ren och östern flammar röd!
Se, ängarne, o moder min, i morgonsolens glöd!
Hur klart hon skimrar, aldrig mer belyser hon min stig,
och vifvorna i dalen, ack de blomma ej för mig.
O, ljuft och underligt mig tycks, att innan qvällen flyr,
jag skådat hur en högre dag i morgonljusning gryr!
Att dväljas med de frälsade — o Gud — till evig tid I —
Kan lifvet månne vara värdt vår suckan och vår tid?
O, herrligt är Guds klarhets sken! Förklaradt allt och nytt —
O, sörjen ej, vi råkas snart se’n någon tid har flytt —
I Fadrens hem tillsammans då evinnerliga bo —
l->en stapplande har nått sitt mål, den trötte har fått ro. —
Edv. Fredin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
