Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19. Från skäret.
.Jag vill dit, der furuskogens dunkel
Speglar sig i elfvens blanka vågor,
Och der vårens första talltrast sjunger
Ömt för qvällens skuggor om sin kärlek.
Der jag vill, i furans ljufva skymning
Och i vårens första rena dofter,
Andas ut mitt hjertas unga längtan
Och min dunkla kärlek och mitt vemod.
Hvarför skola vreda haf mig skilja
Fjerran från de blomsterströdda dalar,
Der små foglar bygga bo och sjunga,
Och der vestan andas ibland blommor?
Hafvet ej förstår min blyga aning,
Vågen är för kall för mina sånger,
Klippan är för hård för mina drömmar,
Och naturens anlet’ köld och stränghet,
Låt mig följa då min inre maning,
Och till ljusa björkars skugga skynda,
Der naturens blida verld kan stämma
Ljuft med blomsterverlden i min tanke,
Och der foglars tonslag skola locka
Outsjungna sånger ur mitt hjerta.
Ty så visst som lundens späda tufva
År besådd med frön till många blommor,
Sådde Gud i outsäglig kärlek
Diktens frön uti mitt ringa hjerta;
Och de trängas och de ropa alla,
Bedjande barmhertighetens fader,
Att få brista ut i sol och glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
