Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•234
samma sinnelag lios andra, skygg för hvarje annat förhållande. Vänskap
innehållsrikare än det vanliga sällskapsjollret, som lemnar menniskan
så tom, har varit min längtan och min glädje. Hur gläder det mig
ej, då någon glömmer mig för samtalet, talar af hjertat ocli ej blandar
npp talet med en ytlighet och artighet, som man anser passande för
en konversation med en ung flicka. Ack, detta enkla stora
förhållande af menniska till menniska!
c o
ø
Skall lifvet någonsin bli hvad det föresväfvat’ mig, att det kunde
vara’? Hur kunde ej förhållanrlet mellan menniskor vara annorlunda!
Bekantskapen adlas .till vänskap och den naturliga sympatien af
öfverensstämmelse i känslor och tycken höjes till ett andligt
syskonförbund. Men dessa förhållanden sakna så ofta den rätta grunden.
Mången fordrar, att hans vän skall vara en, som smeker hans egoism,
blåser på hans fåfängas små Bår och hjelper honom att fördrifva
tiden. Så lågt har äfven jag fordom tänkt om vänskap. Jag fann
det -nästan rörande anspråkslöst af mig att icke fordra något af en
älskad väninna, som jag ansåg öfverlägsen, att nöjas med att vara
hennes leksak, till dess en ädel man lärde mig få högre tankar om
vänskap och rodna för denna anspråkslöshet.
Nu vill jag, att en vän skall vara en bundsförvandt till mina
bästa tankar och sträfvanden — vara sträng, fordra mycket — men
förlåta med mildhet. Vi skola känna oss som kamrater i en högre makts
tjenst och räcka hvarandra en hjelpsam hand till ömsesidig förädling.
En väu kan vara ett hinder för ädel sjelfförsakelse och uppoffring,
om han för klemigt afser vårt yttre väl och träder på
sjelfvisk-hetens sida.
’ ’ -is
o
Hvar finnes en vän, som vill leda mina studier, hjelpa mig att
utveckla mig till en sann menniska, gifva mig tillfälle till handling,
en liten verkningskrets, gifva mig enkla allvarliga råd, 1’äcka en
stödjande hand? Jag saknar och frågar? — Men hvad gör jag då för
andra? Hvem leder, råder, hjelper jag i min ringa mån? Ack ja,
jag ville undervisa, tjena, vårda hvar och en, som hade behof af
min vänskap.
Ibland kan tanken på döden gifva mod att lefva. »Det är ännu
icke uppenbaradt. hvad vi varda skola». Dunkla gåta, sammanväfd af
helig rysning och ljuf längtan! O Gud! använd fröjd eller smärta
efter ditt goda behag, men bilda inom mig de vingar, som en
gång-skola lyfta mig öfver jorden.
o o
Att lära språk är att skaffa sig nycklarna till andra folks
andliga skatter. Här står jag nu med min lilla nyckelknippa. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
