Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•233
skimra, inträda vi på Dalby kyrkogård och knäfalla på en graf, skuggad
af smärta träd Mammas sorg löser sig i milda tårar, som falla
ned på gräset. Några små blommor blicka emot oss på grafven.
Det susar en sakta vind i träden och aftonsolen kastar sin klara
glans deröfver. Då ser jag skalet af en puppa på ett blad och på
blomman vaggar den unge fjäriln sina hvita vingar. Jag visar mamma
den, men i det samma flyger han bort mot aftonrodnaden. Våra
blickar dröja på himlen, ett ljust moln skymtar bakom dess purpur
som en englavinge. Solen sjunker och vi lägga våra flesta samlade
blommor på grafven. Farväl, hviska vi och stå upp. Vi lemna den
älskades gröna sofrum och rulla åter bort. Månen stiger sakta upp,
försilfrar trakten och skimrar genom träden; nattviolerna från Viks
park börja dofta ocb de sköna nejderna försvinna bakom oss. Så
går det en stund och då vi nu nalkas staden, sluter jag ögonen ocli
gömmer ansigtet i blommorna tills vagnen stannar. Ännu i bädden
ser jag månskenet, känner nattviolsdoften och tackar Gud för denna
sköna dag. Stilla nalkas drömmarna, ännu ett god natt, och jag är
inne i deras verld. Var sjelfva denna dag en ljuf dröm?
Hade Thekla blott den älskade modern vid sin sida,
var hon glad och nöjd ocli de båda tillsammans hade en
ovanlig förmåga att med små medel skapa trefnad och glädje
omkring sig. Hon skrifver också i dagboken :
»De fattiga säger man hafva sina egna nöjen, som de rike icke
känna. Det är sannt, och jag är född att vara fattig, ty jag känner
att jag fått förmåga att vara det med glädje. Hvad är det att gifva
bort ett äpple då man äger tusende? Men ett, ofta beskådadt, gömdt,
tillegnadt någon och slutligen deladt, det är annat, det är glädje. —
Om den krets, i hvilken dessa båda, Alida och Thekla
Knös, rörde sig, och som inom sig gömde det bästa hvad
Upsala ägde af snillrikt och älskvärdt, säger hon:
»Jag har varit mycket lycklig. Uppväxt bland menniskor, som
hållit af mig sedan barndomen, har jag gladt mig åt att bättre lära
förstå och älska dem. Endast om jag någon gång bland dem sett
söndring af olika meningar, har det smärtat mig och jag har önskat
att kunna förena dem och försvinna som en värmande flägt omkring
dem. Jag har lika mycket tillhört en krets som ett hem, har der
sett mig omgifven af menniskor oändligt öfverlägsna mig, fått tyst
åhöra deras samtal och i detta element af vänskaplig välvilja, af
vidgadt famillielif är jag som en fisk i vattnet. Ingen sträng fordran
har mött mig, ingen svår pligt, det har varit ett barns angenäma
lif. Så har jag lefvat utan att tänka på det tillkommande, önskande
*) Thekla hade i späd ålder mist en syster, som var begrafven der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
