Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•236
på ljusskimret genom dörrspringan. Nu är dörren öppnad för digj
du är derinne. Du var ett af de barn, på hvilka man genast sep
att de höra himmelriket till. Jag är nu ensam, har ingen syster på!
jorden, men jag har henne i himmelen. Jag står qvar i det yttre]
rummet, hoppas, tror och anar. Jag var endast 6 år, då jag sista
gången såg dig, men många dunkla, kära minnen visa mig din bild.]
Då vi om aftonen lågo i våra små sängar och läste vår aftonbön,
mins jag så väl huru, då vi bedt för mamma, pappa och alla
menniskor, Nanny frågade mig, om vi ej också skulle bedja för alla djur.
»Tänk om Jeppe (vår lilla hund) skulle dö».
Med sitt älskande sinne ville hon bedja för både djur och blommor,
allt skulle med henne dela sällheten af att ega en god fader i
himmelen. Dunkelt minnes jag en fest för Geijer, då vi båda i lätta
ljusgröna drägter sprungo mellan de till festens prydnad uppsatta
granarna, glädde oss åt kransarna, lampskenet och de bekanta spelande
personerna. Du var alltid si illa och from med de mörkblåa
engla-ögonen skuggade af långa ögonhår, och hela ditt väsende var som en
innerlig längtan. Jag var yr, g]ad och trotsig och skakade mitt!
ljuslockiga hufvud. Vi liknade ett jordiskt och ett himmelskt hopp|
Kort derefter låg hon, som nyss i hoppets drägt gladt sväfvade vid
festen, blek och stum i den lilla kistan
Hoppet hade nått sitt mål. I hvit drägt, myrtenkrona i det
lena mörka håret och de sma händerna sammanknäppta som till bön,
så såg jag dig med barnslig förundran, strök sakta det fina delade|
håret vid din panna, och rörde med mina varma läppar vid din bleka!
mun. Man förde bort mig. Mamma sörjde häftigt, och jag hörda
sedan sällan och blott i hemlighet, af andra, ditt namn. Vi lemnade
det hus, der du föddes och dog, och der jag ännu minnes våra lekai
i den stora månljusa salen om qvällarna. Ensam gick jag på Åkers
prestgård och blommor, träd och insekter voro mina enda lekkamrater.
o , ø
o
Herrliga sol, som går upp och ler mellan lofven, försmälter med
din blick frosten, som dödande lagt sig öfver blommor och blad
Friska, vaknande morgon, var mig hälsad! Min sol, min Gud, smält
frosten, som tynger mina hjei tblad, och lys. mig att jag må se klart!
o o
o
»Sjungande och spelande Herranom i edra hjertan» säger aposteleÉ
i dagens epistel. I höstas först förstod jag hvad dessa ord betyda.
Man tror sig så lätt förstå, men då man en gång af lefvande erJ
farenhet lärt det, så finner man först, huru litet man förut förstod,
6’å måste man känna allt, om hvilket man vill säga: »Jag förstår det»
*) Theklas syster lick blodstörtning och dog efter några timmar just
under denna fest för Geijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
