Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•237
Till lif och verklighet hos en måste det blifva. År jag ej mera såsom
då under Guds ögon, känner jag ej denna ljufva vårkänsla, detta
sjungande och spelande Herranom i djupet af mitt hjerta? Straxt om
morgonen, innan tanken hunnit höja sig till sin Herre, kändes redan
detta sakta sjungande och spelande. O! att jag kunde återfå denna
känsla af Gtuls nådeliga vård och närvaro! Hoppas dock allt af hans
fostrande kärlek.
o o
o
I Stockholm sommaren 1834, då mamma låg sjuk och jag vakade
vid mitt ljus med pappas bok i handen, under det att tysta blixtrar
lyste in och jag visste den förfärliga farsoten vara omkring oss, och
all återgång till hemmet i Upsala var omöjlig, i dessa stilla ensamma
nätter, hvem gaf mig mod och förtröstan? Min tanke dröjer sä gerna
vid dessa minnen. Jag stod långa stunder orörlig och betraktade
det uppskjutande gröna af liljan i fönstret, eller de småningom
fram-; tittande bladen af den lilla rosenbusken och tänkte på, huru Herren
så hos mig uppväckte den späda broddén till ett nytt lif. Nere på
gården lckto så gladt några barn, under det alla andra voro intagna
af fasa och förskräckelse. .Jag tänkte på orden »Våren såsom barn»
och deras lekar voro min tröst och mitt nöje.
Och sedan, då Gud hade fört oss undan faran och jag den första
morgonen vaknade i det lilla Sigtuna! O huru lycklig kände jag
mig ej. Träden susade, tupparna golo och i den lilla staden var
allt så fridfullt och lugnt. Huru ljutliga voro ej dessa stilla dagar
under mammas sjukdom, och sedan, då hon var bättre och stödd af
mig gick omkring i månskenet i de små rummen!
o o
o
Ingen är bå fattig, att ban ej fått andligt ocli timligt godt att
redogöra för. Äfven jag, i min ringa mån, borde vara en Guds för
vakare. Det lilla fält jag fått, skulle jag ej kunna odla det till Hans
ära? Jag vill ej sofva mer, utan arbeta, så i andanom. Jag vill
rätt lära känna min pligt. Det bela synes vid första blicken som en
liten blomma, ej stort värd att undersöka. Enkel är den, men ändå
vid närmare betraktande, hur många fina drag, som undfallit mig.
Må alla dess beståndsdelar harmoniskt utvecklas, så skall lifvets Herre
ej försmå dess doft. Fattigdom och motgång förlora mycket af deras
bitterhet, då de tagas som uppfostran, och man redligt söker hjelpa
dem att, verka det de skulle. Såsom kalla bad äro de svåra, men
stärkande, och när de varit hälsosamma, blir man vann deraf.
3 o
o
Det. plågar mig, då man vid återkomsten från kyrkan frågar mig
»hvad jag tyckte om predikan»? Skall jag då recensera det, som
skulle recensera mig? Nej, jag kom ej dit för att kallt kritisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
