Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•238
eller gilla en bit mensklig vältalighet, jag kom för att låta ordets
regn och solsken verka på min arma själ. Hvem frågar en, hvad man
tycker om en fars förebråelse eller hans kärleksfulla välsignelse?
-o o
o
Thekla Knös var en intagande ung flicka, alltid
drömmande och opraktisk, men med öppen blick för lifvets
allvar och mer än vanligt mån om att sprida glädje och göra
den nytta, hon kunde, för andra. Ett ovanligt sympatiskt
och deltagande väsende gaf henne en magnetisk
dragningskraft och underligt hade det i sanning varit, om ett så
beskaffadt qvinligt väsende som hennes ej varit, föremål för många
mäns både kärlek ocli vänskap. Många gånger hade hon
kunnat knyta band för lifvet, men så skedde aldrig af många
orsaker, som vi här ej kunna och vilja utveckla. Hon var
och förblef Thekla Knös, som aldrig for egen del gjorde
kraf på det förtroende för hjertats plåga eller sällhet, för hvilket
hon alltid var öppen, då det gällde hennes vänner. Antydningar
finnas i hennes dagbok om huru det smärtade henne att
tillbakavisa hvad en man bjöd henne, men bland de många
hjerteutgjutelserna finnas inga, som tyda på, att hon sjelf
delat den känsla, för hvilken hon alltid liksom skygg bäfvade
tillbaka. Så skrifver hon:
Om du en sommardag vandrar stilla framåt, och en härlig frukt
vinkar dig mellan lofven, som tyckes bedja dig: »bryt mig», och grenen
böjer sig mot dig stängande din väg. — Hur gör du? — Om du ej
känner dig törstig eller i behof af denna vederqvickelse, så stöd
vänligt den rika grenen och gå förbi! — Efter dig kommer kanske
en, som längtar, som försmägtar efter denna gåfva, och när den
sköna frukten sjunker till dess törstande läppar, glades du, att du
gick förbi äfven om vägen sedan skulle bli het ocli ofruktbar, och
mången skulle säga: »du oförståndiga! Hvi tog du ej emot din lycka?»
Hur korttänkt är det ej att tro, att man försmår hvad man ej
emottager! —
Så länge Thekla Knös var ung, omgifven af den krets
hon älskade, och der hon sjelf var älskad af alla och förstådd,
så länge modern ännu lefde och hemmet stod orubbadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
