- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
241

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•241

hus dröjde ännu en flägt af den gamla andan qvar, här var
hon alltid älskad och efterlängtad, och så länge modren fanns
var hon sjelf ej hemlös, om ock mycket annat förändrat sig.
Hon skrifver:

Alla öfvergångsperioder äro svåra, från barndom till ungdom,
från ungdom till medelåldern. Men hur sällan ledsagar någon en
annan hjelpsamt öfver den bryggan in uti den nya trakten! — Der står
i ett sällskap »ein grünes Mädchen», som tyskarna kalla dessa stackars
mennisko-kartar. Barnen finna henne för stor, de stora flickorna, för
omogen. Den arma amphibien vet ej hvart hon hör. Ingen räcker
henne en hjelpsam hand. Ej långt ifrån henne sitter en äldre flicka,
förskjuten af de unga, utesluten från fruarnas krets och intressen.
Hur ensam känner hon sig ej! Närmen Er till hvarandra, I båda
gränsboar, talen om det, som är gemensamt för alla åldrar. Nyser
någon af oss, så säger den andra: »Gud hjelp!» Säg det i hjertat
och var hjelpsam.

Hvarföre få ej qvinnorna gå framåt, liksom männen, steg för
steg — utvecklas, taga grader, användas i mensklighetens tjenst? Icke
förlorade de i qvinlighet, om de, i stället för att timtals brodera på
en remsa eller virka på en liten spets, gåfve läkarebiträde åt fattiga,
botaniserade, lärde känna blommorna, stjernorna, finge lära att tänka
och tala öfver vigtiga ämnen, ja lärde sig att styra ett hushåll och
praktiskt öfva nödiga qvinnosysslor. Låt dem höra skön poesi i
stället för tomt sqvaller, och värm deras hjertan vid sköna minnen, och
deras tomma skenlif skall blifva innehållsrikt och sannt. De kunde
då få så mycket ait älska, tillfredsställa detta själens behof, utan att
förälska sig i en man utan något värde.

o s

o

Att Arara »olycklig af kärlek» — det förstår jag ej. Hur kan en
ädel kärlek göra någon olycklig? Den sällheten att finna en menniska
ädel, god, älskvärd, kan den då bli en plåga? Jag tycker det är den
största lycka!

o .... ©

Skall äfven jag offra åt konvenansens, slentrianens dumma, döda
afgud, — offra tid, tankar, dyrbara qvällar, då himmelen derute står
full af gyllne stjernor, som gå sin bana på Skaparens bucl i enig
harmoni, under det att menniskor, sammanträngda i ett qväft rum,
spela marionetter, tala tomma ord och leds? »Martyr för supéer» —
Tidskrift för hemmet. 22:dra årg. 5:te håf t. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free