Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om molnen gråtit, luften var varm och himlen mulen. Vi gingo tysta
upp till trädgården. Den 4:de Augusti, det var mina föräldrars
för-lofningsdag, detta dato står i ringen som hon bar, och nu gick deras
dotter ensam gråtande från sitt hem och tänkte med sorg och kärlek
på dem. Det var godt att komma in i den tysta, fridfulla trädgården,
hälsas af den vänliga Louise och införas i det lilla vackra rum, som
skulle bli mitt.
Alla voro goda mot den sörjande. Ack, mamma, hvad jag
längtade efter dig; jag som nyss var så nödvändig för dig, var nu
öfverflödig i verlden. Jag kände behof af arbete för att ej öfverväldiga»
af minnen och sorgliga tankar, men min arm var svag och min hälsa
bruten. Då erbjöd sig Müller att bli min handsekter; ban skulle
skrifva, jag skulle öfversätta en liten engelsk bok. Vi började arbetet,
ehuru ban hade mycket att göra i trädgården, och så fort han såg
mig försjunken i sorgsna drömmar, ropade han : Nu måste vi arbeta!
Daniel läste sina sagor för mig oeh begärde mina för att vi tillsammans
skulle gifva ut en sagokrans. Jag lät det ske. En viss likgiltighet
för verldens dom rådde hos mig, och endast dessa vänners bifall
fägnade mig.
Mitt lilla rum var som ett fågelbo, jag nästan tyckte mig bo i
kastanien, som tittade in genom fönstret. Jag lärde mig att fläta
små nätta korgar af en sorts gräs och fyllde dem ined vackra blommor.
Sådana bortskänktes sedan ofta.
Det var svårt att lemna trädgården och återvända till staden, och
likväl lockade mig det hvita huset och drog mig med makt till sig.
Förgråten återkom jag ofta, efter besöken der, till mina vänner.
Bouppteckningen skulle försiggå, de kära sakerna skingras, hemmet upplösas.
Flitigt arbete mod detta bestyr hindrade icke hjertat att lida deraf.
Jag insjuknade och vårdades på det ömmaste af mina vänner.
Under dessa febernätter var tanken på döden så ljuf. Jag sag min
bleka hamn i kistan, såg mina vänners tårar och blommor, under det
att själen, befriad, sväfvade till den älskades möte. Om söndagarna
lästes predikan vid min säng, kring hvilken den lilla familjen samlade
sig. De voro så hulda emot mig och jag tillfrisknade åter och kunde
sitta ute som förr.
Jag visste ingenting om min närmaste framtid. Då fick jag ett
bref från den goda fru Silfverstolpe, som erbjöd mig en fristad i sitt
hem, bad mig blifva sin dotter. Mitt hjerta svarade ja, utan tvekan.
Gud sänder varma vindar åt det klippta lammet. AH denna godhet
och kärlek, som omger mig, har min moder förvärfvat; jag ärfver
den blott.
Hösten började färga de höga träden i trädgården. Fredrika
Brehmer kom till Upsala och bodde i mitt lilla rum hos Müllers. Hon
lärde känna och älska mina vänner, och några sköna dagar följde. *)
’) Herr och fru Miiller, Fr. Brehmer och Th. Knös utgåfvo tillsammans
vid denna tid en bok. benämd Fyrvåplingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
