Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•253
underbara kraft. Ingenting i naturen var för honom obetydligt. Allt
fick sjil och mening. Han hade just detta barnsliga, poetiska sinne,
som ser under i naturen, der den vise intet förnimmer.
Han såg i allmänhet ogerna att man kastade bort fruktkärnor, och
han ingaf mig en aktning för dem, som jag bibehåller. En gång
ban nåde han mig, emedan jag stack hål i melonkärnor för att deraf
göra en liten sypåse. »Gör den af perlor eller garn,» sade han, »och
ej af lefvande saker! — Hur kan man ha hjerta att genomborra frön
och förstöra en hel framtid?» Han hade rätt.
Han dog som ban lefvat, i barmhertighet och kärlek för andra.
Koleran härjade våldsamt i Upsala hösten 1857, och Müller hade
outtröttligt vårdat sina arbetare och deras barn och glömt sig sjelf.
Han insjuknade och bortrycktes hastigt. Trädgården stod öde, ocli
hans enka flyttade derifrån.
Ofta har jag vid kära vänners bortgång tänkt på den störste,
bäste vännens ord: »Eder är nyttigt att jag bortgår, ty då kominer
hugsvalaren till edei.» Äfven när vi mista en afhållen vän, kommer
hugsvalarens ande till oss och påminner oss allt, hvad den älskade
vännen talat med oss. Då uppblomstra dessa begrafna frön, och
hvete-kornet, som fallit i jorden, bär frukt; mycket framstår förklaradt, som
vi förr ej tänkt på, och en sannare, andligare gemenskap begynner.
Vi lita nästan med trygghet på, att de hädangångne läsa i våra själar
och att intet missförstånd kan finnas.
Det finnes vänskapsförbindelser, som endast tillhöra jorden, men
några andra sådana hafva så mycket af evighet uti sig, att de måste
fortfara. Välsignelse öfver de godas minne! —
Ehuru Daniel Müller ej var någon allmänt känd och mera
märkvärdig personlighet, hafva vi ej tvekat att här infora
Theklas skildring af honom, just emedan han var en med
henne nära beslägtad natur och som på henne under en viss
period af hennes lefnad utöfvade ett stort inflytande. De
möttes i sin kärlek till naturen och i aktgifvande på den
symbolik, som ligger dold i alla dess olika uppenbarelser.
Müllers poetiska skaplynne var också framsprunget ur den
tvska romantikens källa och derigenom för Thekla tilldra-
J o
gande och välbekant. Hon hade i en utförligare uppsats
skildrat Müllers lif och personlighet, och ämnat att införa
densamma bland de »Fotografier ur Upsalalifvet,» som hon under
1860 började utgifva. Af dessa utkom dock aldrig mer än
ett häfte, innehållande Geijer, Atterbom och Hans Järta. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
