Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•256
Der hägrar: — Kanske att den drömmer
Om de gestalter, förr den såg;
Nu röjs der inne deras tåg!
I fönstret alla blommor, friska,
Med månans strålar leka, hviska.
Der flyger ju min Colibri
Så munter, lefvande och fri
På lätta skimmerljusa vingar.
Hör hur guitarren sakta klingar
De visor, som jag fordom spelt
Och tar ibland nu också felt,
Då sångens echo jag vill höra.
Nu någon hörs vid dörren röra;
Man kommer in med tända ljus
Och villan flygtad är burdus.
De lätta andarna ä’ flydda,
Och tyst och öde är min hydda.
c it
ø
Dagboken fortsätter:
Om qvällarna läste jag högt Dickens nyaste roman »Bleak Iiouse»,
som intresserade oss båda; om förmiddagarna: politiska memoirer, som
ibland voro litet kärfva; tankarna irrade ofta från dem till annat, och
jag läste mekaniskt. Det hvita huset, der jag förr bott, låg så nära,
att jag kunde se upp till de tomma fönstren. Mitt ljusa varma hem,
du finnes ej mer på jorden. Tidens vågor hafva fört bort det såsom
förr den sälla ön Atlantis. Mitt hem har flyttat dit opp ofvan stjernorna,
och jag är en gäst på jorden.
Vi kommo ut i sällskapslifvet, och trots .mina föresatser brast jag
i gråt, då jag kom ut bland alla dessa menniskor. En gång, då jag
var ensam ute, stannade kusken utanför mitt förra hem, då jag skulle
tillbaka. Det var förskräckligt! O, att få springa uppför trapporna
der och finna allt, som jag hade förlorat! Förbi, förbi för alltid! »Kör!
jag bor ej mera här.»
En dag kom en liten flicka med en vacker bok till mig. »Från
Norge», sade hon. »Jag känner ingen der», svarade jag förundrad och
öppnade boken. De skönaste pressade blommor, med lifliga färger som
om de varit friska, mötte min blick, och der stod verkligen mitt namn
och en »Hilsen fra Norge». Jag blef gladt öfverraskad. Ack mamma,
detta skulle gjort dig nöje. Nu har hvarje ros ett saknadens törne,
och den. glädje, som ej kan meddelas, blir smärta, instängd inom det 1
klappande hjertat. Mina små dikter, I hafven då förvärfvat mig vänner ]
derborta hos brödrafolket! Tack! — Skall jag då ej ångra att jag
släppte ut er i verlden? —
Det närmar sig till Julen. Jag har icke bråttom, har ingen att
arbeta för. Det är så tomt, så tomt. Fru S. vill att jag skall resa
bort, och det är också bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
