- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
332

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■332

dagen sade vi intet vidare. Under någon tid upphörde den
gamla grannsämjan. Ett »godmorgon»! eller »godqväll»! i trappan
— det var allt.

En fettisdagsafton återkom jag tidigt hem, efter att ha
funnit klubben tom. Hela staden var på maskerad. På gatorna
mötte man hela grupper af masker, som gingo från hus till hus
for att göra upptåg. Enligt gammal vana stå bela den natten
alla portar öppna i hela Ajaccio och hvem som vill kommer
och går. Längs kajerna utmed vattnet förföljde gatpojkarne
hvarandra med, jag vet ej hvad slags hemlighetsfull slagdänga:
»O Ragani! O eho dotto....»

Jag kände mig vilsekommen i främmande land, ensam,
öfvergifven! På en gång ser jag upp och märker att det lyser
i mina kammarfönster. Några språng upp för trappan — ett
raskt tag i dörren, och jag ser — gissa hvad? Intet mer och
intet mindre än en liten conseiller de prefecture i full uniform,
installerad i min fåtölj.

Det var Mari-Anto, som i min frånvaro plundrat min
garderob och nu spelade karneval helt ensam för sig sjelf. I
början tyckte jag mig böra hålla på min värdighet. Tänk bara
om prefekten fått nys om ett sådant spektakel! .... Men —
hvad ville jag göra? — Hon var så rasande söt som conseiller,
den lilla åsnedrifvarefrun — den broderade uniformen knarrade
så hemlighetsfullt under hennes tafatta rörelser.... och de
tillämnade bannorna dogo på mina läppar då hon, utan ett ord,
tog mig vid handen och ledde mig in i sin egen
kammare ...

Knappast voro vi inkomna förr än den sällsamma lilla
varelsen gaf mig ett tecken, hvarpå hon hastigt sprang bort till
alkoven och strax derpå kom tillbaka med en stor docka, som
hon på ett ögonblick satt ihop af en kudde, en af sina kjortlar
och en halsduk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free