Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■11
längre tid skilnad i detta hänseende mellan lands- och städs
rätt, som först år 1845 upphäfdes. Ehuru kvinnan sålunda
genom dessa stadganden hade egendomsrätt sig tillerkänd,
egde hon dock, så vida hon icke var enka, ingen rätt att själf
förvalta den egendom hon hade. Hon räknades såsom
omyndig, och såsom en följd däraf stod hennes egendom under
förvaltning af en för ändamålet utsedd målsman. Äfven detta
band på henne är numera uphäfdt. Till en början skedde
detta vilkorligt genom förordningen af den 15 juni 1858 och
och därefter fullständigt genom författningen af don 16
november 1863, enligt hvilken ogift kvinna är utan vidare myn
dig, dä hon upnått 25 års ålder. Att kvinnan genom full
frihet att idka näring och handel och genom rätt att anställas
vid särskilda slag af tjänster tillika fått ett stort fält för sig
öppet att till sin fördel bruka denna myndighet är för alla
väl bekant. Förmodligen är det, emedan dessa förhållanden
med afseende på den ogifta kvinnans rätsliga ställning ansets
tillfredsställande, som denna förening inskränkt sin
verksamhet till att sträfva för en utvidgning af den gifta kvinnans
eganderätt.
Hvad denna senare angår, intog hon i början en ganska
underordnad ställning i förmögenhetsrätsligt afseende inom
familjen. Hon var berättigad till egendom, men denna
bestod endast af den hemgift, som från hennes ätt till henne
utgick, samt de gåfvor, som mannen vid fästningen eller
giftermålet — detta senare under namn af morgongåfva —
tilldelade henne. I mannens egendom i öfrigt hade hon icke
del. Sådant är det förhållande, om hvars tillvaro såsom från
äldre tid bestående åtskilliga af våra landskapslagar gifva
antydning. Tidigt ändrades dock detta så, att åt hustrun
tillerkändes andel i egendomen jämte mannen till en tredjedel ;
o<?h är bestämmelsen därom, såsom vidtagen redan under det
12:të århundradet, den i landskapslagarne allmänt gällaude.
Från den egendom, som genom denna bestämmelse var för
makarne gemensam, .undantogs dock arfvejord och sådan jord,
som före äktenskapet blifvit förvärfvad, hvilket stadgande
säkerligen berodde af släktens eller ättens anspråk att få inom
sig behålla detta för hans makt så viktiga slag af egeudom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
