Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10*
om det stora inflytande, som af henne i socialt hänseende och
någon gång äfven i politiskt utöfvades, för att lemna rum
fölen dylik föreställning. Saken var helt enkelt påkallad af då
rådande rätsliga och sociala förhållanden, var en politiskt
nödvändig sak. När sedermera en högre makt inom de af flere
ätter bestående rätssamfunden eller öfver ett flertal ai’ dessa
rätssamfund utbildade sig, genom hvilkens aulitande rätten
O’ O
kunde vinnas, och ätternes betydelse, såsom en följd deraf,
småningom försvagades, kunde ock på grundvalen af den höga
aktning, hvaraf kvinnan var i åtnjutande, en särskild
egendomsrätt för kvinnan eller en delaktighet i rätt för henne
jämte mannen med lätthet upstå. Därtill bidrog ock i hög
grad kristendomens utbredande och det allt djupare
inträngandet i sinnena af den kristna lärans sanningar, hvilka hvila
på grundvalen af den ena människans likställighet med den
andra. Det är ett för dessa olika faktorers samverkan
ganska betecknande drag, att den första åtgärd, genom hvilken
vidsträktare egendomsrätt tillerkändes kvinnan, gälde den
gifta kvinnan, husmodern, samt att densamma tillskrifves den
öfver landskapen upväxande konungamakten och därtill just
den högsta förebilden inom vår historia för en kristen konung,
Erik den helige.
I enlighet med hvad nu anförts finna vi, hvad angår
kvinnans allmänna rätt till egendom, att under det hon i de äldsta
tider, om hvilka vi hafva någon säker kännedom i fråga om
förhållandena hos våra förfader, icke had*} rätt till arf jämte man,
som med henne var lika närskyld till den döde arflåtaren, —
således syster icke var arfsberättigad jämte broder — och hon
antagligen därförut varit alldeles utesluten från arfsrätt, hon
enligt flertalet af våra landskapslagar, uptecknade under det
13:de århundradet och början af det 14:de, egde att jämte
mannen taga arf till hälften mot denne. Att det sedermera
under flere sekler stadnat vid detta steg veta vi alla, likasom
ock att kvinnan först genom förordningen af den 19 maj 1845
tillerkänts fullkomligt lika rätt till arf som mannen. I
städerna, inom hvilka ättförfattningen hade föga eller ingen
betydelse, hade dock kvinnan, så långt vi känna tillbaka, egt rätt
att ärfva lika med mannen; och fans det således under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
