Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Hemmets ord,
Forts, från 6:te häftet, 1880.
Husbondfolk och tjenare.
Vackra äro de gamla beteckningarna af husbondfolket som
husfader och husmoder. Liksom de motsvarande italienska
padrone och padrona (»husfaderska») tala de om jpafM-arkaliska
förhållanden, ej om tjänstehjonstadgar. Ännu äro hos en stor
del af vårt folk far och mor de uttryck, med hvilka äfven
tjenarne nämna familjens hufvudpersoner.
I de högre samhällslagren hafva emellertid dessa ord
utträngts af tvänne andra, om hvilka vi här skola göra några
anmärkningar: de ursprungligen utländska orden herre och fru.
Båda dessa ord hafva under medeltiden kommit till oss
från Tyskland. Herre, som i det älsta tyska språket skrifves
heriro, betyder egentligen blott »den högre» och är en förhöjd
grad af det vanliga tyska hehr »hög». Också en motsvarande
superlativ form hero sto med betydelsen af »furste», egentligen
»den högste», finnes hos gamla författare.
Det ord, med hvilket flera romaniska folk och efter den
normandiska eröfringens tid äfven engelsmännen beteckna herre
är likaledes en ursprunglig komparativ. Italienarnes signore,
spanjorernas senor, fransmännens trefaldigt gestaltade seigneur,
sieur och sire, samt engelsmännens sir stamma alla från det
latinska senior »äldre».
I franskan är sieur mest brukligt i sammansättningen
monsieur. Sire har stigit så högt i rang att det endast gör tjänst
som konungatitel. Seigneur och monseigneur hafva likaledes
Tidslcr. för hemmel 23:dje årg. l:sla liäft. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
