Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
en förnäm klang. Det senare säges endast till furstliga personer,
till marskalkar af Frankrike och till höga prelater; det förra
till och med till Gud. Som kyrklig titel har ordet sir a1 med
engelska religionslärare kommit också till vår nord; ännu i dag
är det de isländska presternas vanliga benämning. Till betydelsen
motsvarar detta sira också alldeles ordet prest, som är
sammandraget af det grekiska presbyteros »äldre».
Liksom i franskan mon-sieur, ma-dcime, mademoiselle,
genom att ofta användas i tilltal, -inkräktat på området för de
enkla sieur, dame, demoiselle, så hafva äfven i holländskan på
samma väg uppstått orden myn-heer, me-vroiv, me-juffrow.
Den bestämda formen af ordet herre använda vi som
beteckning af Gud. När det i vår bibelöfversättning stundom
heter: så säger Herren Herren, skulle denna repetition af
namnet mera väcka vår undran, om vi ej från barndomen blifvit
förtrogna därmed. Uttrycket har en historia bakom sig. De
hebreiska ord som öfversättas med »Herren Herren» äro adonäj
Jahvé, hvilka egentligen betyda »herren Jehova». Men då
judarne i senare tider tydde förbudet mot missbruket af Guds
namn som ett förbud mot bruket, ersatte de, äfven vid bibel
-läsningen, namnet Jahvé med adonaj »herre», och hela det
omtalade hebreiska uttrycket, som i synnerhet ofta förekommer
bos Ilezekiel, kom härigenom att i deras mun låta som adonaj
adonaj. Detta uttal och icke den skrifna texten hafva sedan
alla äldre bibelöfversättningar återgifvit. Då man emellertid
stundom i våra bibelupplagor ser trykt HErren HEJRren, vill
det senare ordet med sina tre stora bokstäfver utmärka sig som
öfversättning af det heliga namnet. Det förhållandet att
namnet af oss vanligen uttalas Jehova, fast det rätteligen heter
Jahvé, har också sin förklaring däri, att judarne genom att alltid
ersätta namnet med ordet »Herre» efterhand alldeles glömde bort
det rätta uttalet. Först 1500 år e. Kr. uppträder den felaktiga
formen Jehova.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
