Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Uttrycken för begreppet »tjenare» äro så mångfaldiga, att
vi här endast kunna vidröra ett fåtal af dem. Äfven dessa ord
gifva oss i sin betydelseutveckling en bild af det verkliga
lifvets förhållanden. 1 lexikonet som i samhället kan drängen
stundom tjena sig upp till herre, under det att omvändt
husbonden kan få sluta med att göra tjenaresysslor.
J ordet betjent stå husbonden och tjenaren hvarandra så
nära, att de i vissa trakter al’ vårt lane! blott skiljas genom en
vokallängd, i andra heta fullkomligt lika. Det är herren, ej
betjcnten, som blir betjent. De två olika formerna förhålla sig
till hvarandra ungefär som de båda betydelserna af drucken,
erfaren.
Ordet dräng bet}’dde i gamla tiden ofta »tapper man»,
»kämpe»; dräng skåp är »manlighet», »hjältemod». Hos oss har
emellertid nu ordet blifvit till benämning pä en tjenare af
simplaste slag; i. Danmark betyder det »gosse».
Ett gammalt namn på tjenare är skalk, som nu både för
oss och för tyskarne blifvit liktydigt med skälm. Sin
ursprungliga betydelse röjer ordet i det tyska namnet Gottschalk —
hvilket liksom arabernas Abd-allah egentligen betyder »Guds
tjenare» —- äfvensom i ordet mar-skalk, egentligen »häst-dräng»,
»stalldräng»: mar sammanhänger med vårt vulgära märr »sto».
Att ordet marskalk haft ett så ringa ursprung intygas än i dag
af det franska maréchal, användt i betydelsen »hofslagare».
Omvändt visar samma franska maréchal, när det nyligen var den
enda titel, franska republikens president skref framför sitt namn,
huru högt en låg drängbenämning kan stiga. Man kan här
erinra sig huru ordet connétable af comes stahuli (comte d’étable),
egentligen »stallgrefve», å ena sidan steg till beteckning af
Frankrikes fordom högsta militära värdighet, medan det å andra sidan
hos oss står kvar som benämning för konstapeln.
Medeltidens vasaller voro ofta mäktiga furstar. Dock
kommer ordet från ett låglatinskt vassus »tjenare», och har själf i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
