Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
och tid att egna sig åt ett sällskapslif, som alltid inom sig slöt det
bästa Upsala hade att erbjuda. I hennes hem och i hennes blickars
lifvande ljus utvecklade sig mången blyg skaldenatur, och månget
dittills oförstådt musikaliskt snille lockades af hennes vänliga frågor ut
ur skuggan. Hvem som helst kände sig lyckligt stämd, ty genom
intressanta samtal framlockade hon som genom en slagruta dolda skatter.
De blyga, tysta, vid sällskapslif ovane förvånade sig sjelfva öfver sin
meddelsamhet och den rikedom af ord och tankar, som de visade.
Alla fredagsaftnar samlades man. Hur trefligt såg det ej ut, när
man trädde in i detta stora väl upplysta rum! Fortepianot står öppet,
de stora gammalmodiga länstolarna prunka i sitt grönblommiga siden,
och när du sjunkit ned i dess ejderdunsfamn, vill du ej gerna upp
igen. Vid det stora blå och hvita ostindiska porslinsbordet susar
tlie-köket, och en blond fröken, värdinnans systerdotter, fyller kopparna
med det doftande théet. Vi gå genom det angränsande lilla förmaket
och hälsa på lärde män och behagliga qvinnor. Från sitt lilla kabinett
kommer värdinnan oss till mötes och räcker oss handen till
välkomsthälsning. Hon är ej lång, men starkt byggd, och det är någonting
kraftfullt, energiskt och bestämdt i hennes rörelse. Rösten är full och
ljudande, hon uttalar orden med tydlighet och eftertryck och de stora
mörkblå ögonen stråla af lif och godhet. Innan du vet ordet af har
hon inledt dig i ett samtal, som anslår din själs skäraste strängar, du
börjar bli varm och känna dig hemmastadd.
Men nu komma flera gäster; värdinnan lemnar dig, men icke
förrän hon uppfyllt din hemliga önskan och presenterat dig för just
den intressante mannen eller den älskvärda flickan, som du ville bli
bekant med. Théet kringbjudes åtföljdt af Berliner-Kuchen, sä som
det brukades hos Amalia v. Helvig, och do som minnas henne, bli
helt rörda ocli förtära kakorna ined drömmande, svärmiska blickar,
hviskande om den tyska sånggudinnan. Värdinnans röst ljuder nu
uppmanande hvar och en att taga plats, och en tät krans sluter sig
kring det runda bordet, hvars duk är broderad af Ebba Brahes egen
sköna hand, den hand, som vår hjeltekonung kysst. Vi se med
vördnad på dessa rosor och liljor, som ännu behålla sin färg.
Fruntimren taga fram sina arbeten. Geijer har fått papper och
penna för att rita och Atterbom stirrar framför sig i tyst väntan. —
Den bok, som blifvit väld för aftonen, tages fram. Med klar, ljudelig
röst, med lif och känsla läser nu värdinnan sjelf. Ibland gör hon en
paus och framkastar en fråga till Geijer, som med rask fart tecknar
stolta granar ocli smärta björkar. Med ett par innehållsrika ord kastar
ban ott nytt ljus öfver ämnet, eller fäller en skymmande fördom och
gifver så en ny utsigt som en uthuggning i en skog. Han tiger åter
och ritar ifrigt, och föreläsarinnan fortfar. En herre, som sitter
derborta i en länstol kunde hafva roligt af att studera det vexlande
uttrycket i alla dessa unga anleten, som lyssna, då poesiens genins sväfvar
Titlskr. för hemmet. Zäsdft&rg. Usta käft. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
