Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
öfver dem. Se huru en rodnar, hur en annans ög’on stilla fyllas af
tårar medan ett tyst leende krusar tysta läppar.
»Hvad säger Atterbom om detta»? ljuder nu den läsandes röst.
Skalden far upp ur sina drömmar och utvecklar sina tankar. De
gjuta ett mildt skimmer öfver föremålen såsom en aftonrodnads stilla
glans.
Ar det som läses nu något, som djupt intresserar alla, så är det
så tyst, så högtidligt, men det händer också understundom, att
författarens tankar ej hafva makt att rycka alla med sig, och då uppstå
små skärmytslingar i lägrets kanter, Ungdomslifvet låter ej binda sig,
ett sagta löje, en betydelsefull skakning på rika lockar och en antagen
gravitet förråda, att ett utbrott af yr munterhet är nära.
Lyckligtvis är man vid en scens eller ett kapitels slut, och man
reser sig för att gå till matsalen. Nu brusa samtalen fritt som
hämmade vårhäckar, böljorna glittra, fåglar na qvittra — det är ett lif, ett
meddelande af tankar och intryck. Man sätter sig till bords — ja,
förlåt, värdinnan vill så! Hennes ordningssinne älskar ej de gående
supéernas virrvarr. Man sätter sig således, men bredvid den granne
wän valt, hos den man gerna talar vid. — Deri goda måltiden vinner
kanske ej nog uppmärksamhet; låtom oss hoppas, att åtminstone fruarna
hafva sinne qvar för den.
Efter måltidens slut samlas man kring pianot, och den blonda
flickan med det stilla harmoniska väsendet sätter sig vid instrumentet.
O, kunde jag låta några af dessa toner ljuda, man skulle då förstå
den förtrollning, som fäDgslade gamla och unga, när hon sjöng. Hvad
som äfven intog de mindre musikaliska, var, att hvarje sång, hvarje
poem framträdde helt, förklaradt, röjande sin innersta skönhet. Mången
gång var det, när förut hörda ord så sjöngos, som hade.poesiens ande,
den förut slumrande, med ens slagit upp sina himmelsblåa ögon, lyft
sina vingar och sett dig in i själen.
Nu nämde den ena efter den andra sin älsklingssång, och så
kuude det fortgått långt iu på natten, om ej förståndiga’ mödrar
uppmanat sina döttrar att lägga in sina arbeten, »lägga in och
eedera» som det kallades, ty alltid måste man cedera, försaka något,
som man ville höra.
I tamburen uppstod vanligen mycken liflighet under det man
klädde på sig, och det glada efterspelet lockade ofta ut värdinnan,
som ville veta hvad det var för munterhet på färde. Utkommet under
bar himmel spridde sig sällskapet gruppvis till skilda håll, alla nöjda
att veta, att nästa fredag skulle återföra dem.
Huru rika voro ej dessa qvällar! Hvilken njutning att sitta tyst
med sitt arbete i handen och följa med de intressanta, ibland
blixtrande samtalen. När då en dispyt uppstod, hur lifligt tog man ej
parti, ställde sig omärkt under deri ene eller den andre kämpens fana.
och strålade af segerglädje, när hans tanke vann. Hviskande antydde
de unga för hvarandra sina sympatier, och ofta var det vid hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
