Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
sedan i kyrkan, der han visade mig flera märkvärdigheter: »Altartaflan
i Sorö», som han skrifvit om, Drost Peders vapen. Absaloms graf
m. m. Derifrån till Akademiehaven, der vi lustvandrade vid sjöstranden.
Ingeman talade lifligt och väl och påminte mig då om Atterbom,
hvars ande jag tyckte vara oss nära.1) Han berättade mig mycket
om sina sednaste arbeten, förde mig in i en klostercell, i »philosophiska
gången» och sist i sin hustrus atelier. Jag hade hört henne omtalas
som besynnerlig, men fann henne så älskvärd. Hennes målningar voro
visst icke vackra; de påminte mig om mina egna kompositioner som
barn, men det var också en barnslig fromhet i dem. Hon målar
altartaflor och skickar omkring på landet, ja till och med till Grönland.
Säkert ger Gud henne en lyckligare pensel i ett annat lif! —
Efter middagen sutto vi åter i trädgården, från hvilken de
begåfvade mig med de skönaste rosor. Ingeman gaf mig sin sista dikt:
Drottning Ma.rgretha, och en teckning af deras hem. Frun gaf mig
hans porträtt och omfamnade mig vid afskedet så moderligt hjertligt
med orden »Gud velsigne detn». Sjelf följde Ingeman mig till
jernbanan och det bar nu af i susande fart genom natt och mörker åter
till Köpenhamn. 2)
st <s
a
Dagen derpå kom Herr K. med vagn för att hämta mig till en
»skovtur». Vi stego ur vid Sorgenfri, enkedrottningens täcka lustslott,,
som vi besågo; åkte så till Fredriksdal, der vi gjorde en lång
lustvandring längs Furusjöus strand, genom den härligaste bokskog. Jag
glömmer ej lätt »Aasevang», der den danska naturens hulda, moderliga
skönhet först visade sig för mig. Tusentals små tusenskönor blommade
i gräset, träden susade en blidare melodi än furorna i Sverige och
Norige, och min ledsagare talade hänryckt om sin barndoms paradis? —
ü $
o
Våren 1857 beslöts en utrikes resa för Thekla i sällskap
med vänner från Stockholm (kompésitören A. Lindblad med
döttrar). Thekla hade dock hela vintern varit svag till hälsan
och isynnerhet lidit af en nervös förträngning af strupen,
så-som hon sjelf trodde förorsakad af de under modrens sjukdom
ofta tillbakahållna tårarna, och som förvärrades af, att hon mycket
läst högt under vintern. Man ansåg nödvändigt att rådfråga
läkare och inhämta hans råd, huru vida det vore klokt att
under dessa omständigheter resa. Läkaren afrådde resan, och
Thekla tillbringade hela denna sommar ensam i Upsala, genom-
’) Atterbom var personlig vän med Ingeman.
2) Se vidare den lilla skizzen i Tidskr. för hemmet, 2:dra årg. sid. 89
och följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
