Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Den kärlek som Gud nedlagt i mitt bröst ocli som här saknar
föremål, skall dock ej begrafvas der, slockna eller förtära mig. Stilla
skall den värma dem, som frysa titan kärlek i den kalla verlden, de
väsenden, som behöfva blott en solblick af ett hjerta för att kläda sig
i rosor, och all verldens glädje bli.
Kanske sänder Herren någon sådan i min väg? —• Det mörknar
nu. Ack hur lycklig var jag ej, då hon, den älskade, hörde min
aftonbön.»
Från Christiania ställdes färden till Köpenhamn. Thekla
skrifver i dagboken:
»Vädret var härligt men det gick undersjö så att, fartyget var i
stark rörelse. Om natten inpackades vi åtta damer i en hytt. Jag
låg klädd på soffan, men de flesta voro sjuka och jämrade sig högt.
Ett slags slummer kom öfver mig med många fantasier; jag tänkte på
denna spån i hafvet full med menniskor, tänkte pä elden och vattnet,
som stredo, på huru lätt vi kunde förgås, om endera af dessa
fruktansvärda makter fingo gripa oss. Då tyckte jag, att ett gudomligt öga
såg ned ur skyarna på det lilla fartyget; den himmelska blicken lyste,
som en månskensstrimma öfver hafvet ocli i den framilade vi trygga.
Menniskorna talade om månskenet och om ångans kraft, men jag
tänkte: Ser ni då icke att det är Guds kärlek, som leder oss?»
I Köpenhamn besåg Thekla, tillsamman med danska vänner
sedan studenttåget, det märkvärdigaste. Flera målares och
bildhuggares atelieer besöktes, och en utflygt till Sorö gjordes
för att hälsa på Ingemann, hvarom hon förtäljer i dagboken:
Den 10:de Augusti 1856. Gårdagen står för mig. som ett blad
ur en saga. Tidigt om morgonen gick jag med min värdinna till
jernbangärden; glada söndagsldädda menniskor strömmade ut till Tivoli
och andra lustställen och jag kände mig ensam, Mannen, som sålde
billetter, såg medlidsamt, på mig och sade: »Fra Sverrig, och ene»? —
Trakten som vi nu öfverföra var ett fruktbart slättland, der storken
promenerade med långa steg i det höga gräset. Snart sågo vi Roeskildes
torn och Ringsted, der Drottningarna Beugjaerd och Dagmar -hvila.
Nu gick vägen genom en bokskog och åugvidundret stannade flåsande.
Vi voro i Sorö.
En vacker väg förde till Ingemans idylliska boning, der man
visade mig in i ett rum med utsigt åt sjön ocli prydt med många
målningar. Här emottogs jag hjertligt af en gammal fru med sköna
mörka ögon och iklädd en egendomlig drägt. Det var som om hon
länge hade känt mig ocli väntat mitt besök. Nu kom också »den
gamle Digter» så vänlig och glad. Han gick först med mig ut i
trädgården, der rosor och liljor blommade och bien surrade i lindarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
