Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Men dikten kan ock förtjena att ses ur en annan synpunkt.
Den är likasom de flesta af nutidens poetiska skapelser inom
grannlanden en verklig »tendensdikt», men i ordets bästa
mening, en tendensdikt, som vetat bevara en hög poetisk
skönhet. Och den berör i denna sin egenskap ett ämne, som minst
af alla är främmande för denna tidskrift, nämligen helt enkelt
kvinnofrågan, särskildt kvinnans förhållande till mannen —
således just frågan om kvinnans emancipation i egentligaste
mening. Det är som ett inlägg i denna fråga, vi här vilja
betrakta densamma.
»Lad Kvinden tale længe nog om Hjærtet
fra Ungdom af alt færdigt til at el ske.
bun bliver barn en Elskerinde øm
— maaske — men aldrig Vi v hain eller Ven,
før borte fra hain kun har Livet levet.»
Så uttalar skalden själf kärnan af sin ståndpunkt i nämda
fråga, och hans hela dikt är en illustration härtill. Genom den
ännu åtminstone i praktiken ej ovanliga uppfattningen, som i
kvinnan ser »En blomst, en Due», den mannen troget vårdar,
den han vill bära på sina händer genom lifvet för att njuta
af dess fägring, i hvars sällskap lian vill jollra, bort sina
lediga-stunder, uta-n att låta henne blicka in i den värld, som utgör
skådeplatsen för hans lif, hans arbete, hans strider, hans
fröjder och sorger — denna uppfattning gör ej kvinnan, till
hvad hon kan och bör vara för mannen, »den hjälp, som sig
till honom hålla må.» Mannen blir på detta sätt, med all den
ömhet, han visar sin maka, med alt det tillmötesgående för
hennes minsta nycker, han kan lägga i dagen, dock i grunden
rå. Han röner ej af henne det huma-niserande inflytande, hon
på honom kan utöfva, minst, i de förhållanden, för hvilka
hon är främmande. Han må i hennes närvaro vara älskvärd
och mild, i lifvet utom hemmet förblir han — »en björn». Oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
