Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
hon, som fått på sin lott att vandra genom lifvet på
blomster-strödd väg, kan väl hon känna sig nöjd och lycklig? Nej, ett
sådant lif blir ett tomt, ett ödsligt lif — ett lif i fattigdom
midt i yppigheten — ett lif af längtan och saknad. I allegorisk
form uttalas detta af skalden i diktens första del.
Nåväl, torde någon tänka, och beställsamheten dröjer ej
att utsäga det — tiden skall nog förr eller senare skingra
ungdomens poetiska drömmar. Kvinnan skall nog en gång
lara känna mannen, sådan han verkligen är. Hon har rätt
därtill och hon må göra denna rätt gällande. När med ålderns
mognad idyllen tagit slut, när äfven hustrun står inför lifvets
verkligheter — då har man hvad man sökte — »Ægtestand
paa förnuftig Vis». Eller för att se saken från en annan sida,
— när kvinnan blott kommit i besittning af de rättigheter,
hon obestridligen har, när hon fått taga del i allt, hvad hon
önskar, då är målet vunnet äfven för kvinnokönet i det hela.
Så tänker mången, men det förhåller sig icke så. Hvar
befinner sig den kvinna, som, utan att äga ett djupare
lifsinne-håll, skingrat ungdomens illusioner? Hvar den, som vunnit
rättigheter, och vill utöfva dem, utan att vara därtill
kvalificerad? Ensam, ensam i en öde öken. Så fortsattes den
praktfulla poetiska allegorien. Det är en af
emancipationsidéns vrångbilder, som här möter oss — kvinnan, som vill ytligt
läppja på allt, som vill smycka sig med blomman af en
bildning, åt hvars tjänst hon ej vill och ej kan egna sina krafter
genom nyttigt, verkligen nyttigt arbete. Nej på dessa vägar
komma vi ej till målet — »østen for sol og vesten for maane»,
långt, omätligt långt borta ligger det. På det stilla mödosamma
arbetets väg, genom pröfningar, strider och sorger har kvinnan
att vaudra. I lifvets stränga, men hälsosamma skola, hänvisad
åt sin egen personliga kraft skall hon lära sig, hvartill hon
duger. Hon må försöka sig på skilda områden, men framför
allt sträfva att öfver allt vara nyttig, och hon skall så småningom
Tidskrift för hemmet. 2S;dje årg. 2:dra haft. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
