- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
114

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

tillkämpa sig en alltmer aktad plats i samhället, en plats för
hvilken hon har att tacka sig själf och ingen annan. Skalden
låter sin hjältinna genomgå denna skola. Många äro de frestelser,
hon därvid har att genomgå, svårt är för henne att öfvervinna
sin brist på företagsamhet, i synnerhet som vägen här ej är
blomsterströdd, men genom redlig sträfvan skall det lyckas
henne. Och så skall hon för mannen blifva, hvad hon bof
vara, hans lefnads stöd — då, men först då, kan äfven han
bortlägga sin naturliga råhet ■—■ »så blir björnen ett lam».

Men här inställer sig dock en fara, en fara just då målet
synes som närmast. Hon kan på vägen tappa sin kvinlighet-,
och så skymtar för oss emancipationsidéns andra vrångbild —
kvinnan, som icke är någon kvinna, och som därföre ej häller
kan göra mannen till man. Båda möta oss som förstelnäde
lärdomspedanter, icke människor med kött och blod. Ar detta
mänsklighetens framtidsmål? Nej, låter skalden sitt diktverk
svara, visserligen icke, men faran är stor för slägtet som för
de enskilte. Många frukter af redligt arbete måste kvinnan
offra, innan hon öfvervinner denna fara, hvilken står som
slutpunkten på de taflor, af’ oriktiga former af kvinnans lif, skalden
låter oss se i ett världshistoriskt galleri. Bn fläkt af lifvets
friska vindar skall dock skimra öfver den, och frågar man
hvart vägen sedan bär,

»Saa svarer bøjt han, og hans Ord de slog
med Ekkos Genlyd over Skoven:
Hjem, hjem.

Frestande vore att söka i detalj tolka den allegori af
skimrande poetisk yppighet, i hvilken skalden vetat kläda dessa
sanningar. Men det är med dikten, som med blomman; den
förlorar sin doft och fägring, då forskarens knif skoningslöst
vill genomtränga dess späda fibrer. L. II. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free