Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Hippel längre fram (1793) anonymt en större skrift om
förbättringar i qvinnans medborgerliga ställning, hvilken är »i allo
typisk» för sjelfva frågan och för den senare litteraturen i ämnet.
Hippel har med de tvänne hufvudprinciper, som ligga till
grund för dessa båda skrifter, träffat »sjelfva hjertpunkten i
qvinnans emancipation.» Dessa grundsatser äro: att familjen
skall vara lika bindande för båda könen och att qvinnan
skall erhålla något annat mål för sitt lif, än det enda att
tillhöra en man.
Hippel anser äktenskapet såsom moralitetens gradmätare.
Att slägtets fortplantning skulle vara äktenskapets
hufvudändamål, är för honom en låg åsigt; en icke stort högre är
den, som anser äktenskapet för ett preservativ mot,
utsväfningar. Fritt val förenar det äkta paret, ej det blinda begäret.
Härmed åsyftar han icke att bannlysa kärleken, ty, säger han,
man kan älska med förnuft, och endast kortsyntheten anser
denna varaktiga känsla värdelösare än den sanslösa
förtjusningen. Under denna förutsättning motsvarar äktenskapet sin
bestämmelse att vara denna »af Gud sammanfogade förening,
den menniskan ej får upplösa». Men hvilken ställning i lifvet
är utan konflikter, utan svårigheter? Och kan väl något vara
sedligare, än ätt man i hemmet vänjes och öfvas till att vara
sådan man bör vara, alltid och öfverallt?
Den lofvade troheten är bindande för båda makarne, en
fordran som förf. tror behöfver skärpas för mannen men icke
för qvinnan. En trolös man bryter mot lagen, och förnekar ej
blott sin hustru utan äfven sina barn. Männen väga detta brott
med allt för lätt vigt. Tillgifven familjen, har qvinnan städse
haft det företräde framför mannen, att hon lefde för fosterlandet,
då denne ej kände något bättre än dö för detsamma. Männen
ha genotn krig förstört det qvinnorna skapat, upprätthållit
och räddat. Om de ej hade detta öfvertag öfver männen, hvar
vore då menniskoslägtet? Den trohet qvinnan är skyldig äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
