Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Sålunda förberedd var det dock, såsom vi tro, först på
1840-talet, i samband med den sociala frågan, eller hvad man
Henrik I,) tid. Under 13:de århundradet nämnas ilåroqvinnor», äfven
tammor* kallade, hvilka hade sitt uppehälle af att undervisa unga flickor;
så skall en iLehrfrau Elfe» från klostret i Schönau hafva hyrt ett hus
för sig och sin skola i Speyer, 1362. Dessa skolor voro dock
tillgängliga endast för de förnämas och rikas döttrar. Först af Luther höjdes
ropet på skolor äfven för fattigmans döttrar så väl som söner, med
yrkande att flickskolan måtte stå under en »mästarinnas ledning». I sin
skrift till den tyska ade]n bestrider han påståendet, att ens inom högre
klasser föräldrarne skulle sjelfva kunna undervisa sina barn. Hans vän
Bugenhagen påyrkar i sin skolordning upprättandet af »Juncfrowen sehulen»
med tillräckligt aflönade mästarinnor. Trettioåra kriget afbröt detta
vackra sträfvande. I många byar fanns knappt en goss-skola, mycket
mindre en flick-akola, och i städerna hade man på sin höjd samfälda
goss- och flick-skolor, der undervisningen knappast sträckte sig längre än
till katekesen. Skrifkonsten ansågs allt för betänklig att meddelas, då
den kunde ge anledning till kärleksbref. Upprättandet af särskilda
flickskolor tillskrifves den fromme och ädle Herman Francke († 1727) hvars
ännu fortgående stiftelser i Halle torde gifvit första uppslaget till den
tyska lärarinnebildningen. (Se Die B’rauen, af W. Wiener. Mainz 1880.)
Kom sedan det franska inflytandets allherrskartid, och, med den, de
ytliga franska flickpensionerna, hvilka å andra sidan hade sin motvigt i
Hernhutarnes, här och der spridda, i fromt kristlig ande verkande
läroanstalter. I mån som Pestalozzis förädlande inflytande gjorde sig mer
och mer gällande i lärosättet, och undervisningskonstens teori utbildades
till en fullständig vetenskap, blef det tydligt att flickskoleväsendet icke
kunde qvarlemnas på sin gamla föråldrade ståndpunkt.
Bildningsanstalter för lärarinnor erkändes offentligt såsom ett statsbehof. Till minne
af drottning Louise, som lifligt intresserat sig för en förbättrad
qvinno-uppfostran grundades i Berlin 1811 en större läroanstalt för flickor förenad
med ett lärarinneinstitut. En annan lärarinnekurs upprättades på anmodan
af staten 1832, i förening med den så kallade Augustaskolan i Berlin af
K. Bormann. Vid samma tid lärer det nu mera fullständiga systemet för
offentliga elementarskolor för flickor hafva grundats, hvarjemte en sträng
kontroll öfvades öfver privata skolor och lärarinnor. Men Preussen stod
ej ensam i dessa reformsträfvanden. I Hannover funnos i början af
40-talet goda lärarinneinstitut. Vid samma tid utgaf en skolföreståndarinna
i Hamburg, Fru Doris Lütkens, ett slags skoltidning: »Pedagogische
Mit-theilungen», hvari hon uttalade sig om vigten af bildningsanstalter för
lärarinnor, och med framgång försvarade dessa anstalter mot deras
angripare. Bäst kan man föreställa sig vidden af den genomförda reformen
då man finner, att i uppgifterna om ■elem-ewta.rskolevåmidet i Preussen,
(deri privatskolorna iclte inberäknade) står upptaget för åren 1869—61
ett antal af ej mindre än 1755 lärarinnor. (Se K. Bormanns arbete om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
