Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
ej blef förtrolig med många. Men drabbades en familj af sorg
eller hotades af olycka, då var hon genast färdig att bjuda
sympati och söka lindra smärtan eller, ännu heldre, förekomma
nöden. Det senare var kanske, näst verksamheten för man
och barn, hennes käraste uppgift ; och hade man någon gång
påträffat spåren af hennes tysta verksamhet i denna riktning
och röjde man sitt medvetande derom tned en fråga, så fick
man söka svaret i hennes glädjestrålande ögon eller, i en
enkel antydan, att de hulpna voro väl värda hjelpen, att
tillfället att sålunda gagna var det bästa af den samhällsställning
hon innehade, m. m.
För Fr:n Ugglas’ klarsynta blick blef det dock snart
tydligt, att förenade bemödanden fordrades, om nöd och armod
och den förnedring, som blott alltför ofta följer i deras spår,
skulle kunna inom de lägre samhällslagren i någon mon
motarbetas. Och så stiftade hon Linköpings skyddsförening 1860.
»Fr:n Ugglas,» skrifver vår korrespondent, »afsåg med denna
inrättning ursprungligen att söka intressera alla stadens
uppfostrade qvinnor för de fattiga och derigenom göra det möjligt
att med individuelt intresse följa hvarje fattig familj och hvarje
dess medlem i deras förhållanden år från år. Det schema hon
uppstälde för hvarje »skyddsfrus» årliga redogörelse för de
hushåll, hon åtagit sig, var ganska utförligt och skulle säkert,
om det följts i åratal, erbjudit ett rikt material för studiet af
våra fattigvårdsförhållanden äfven i statistiskt afseende.
Hufvudsaken var dock att skaffa arbetsförtjenst, hvilket äfven skedde
och ännu sker genom föreningens försorg. Ett litet bibliothek
bekostades af friherrinnan, och jag tror det under hennes tid
ganska mycket anlitades. Hon offrade för de fattiga mycken
tid, mycket penningar och gaf dem ett varmt deltagande!
Hon inträdde i qvafva, smutsiga, eländiga sjukrum och kunde
vid en sjuks; en döendes bädd tillbringa timmar, då hon talade,
läste och bad med den lidande».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
