Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
folks egendom, utan i det hela, en gemensam skatt för
dem alla. Men om man fordom öfverskattat vårt folks insats
i denna poesi, synes man nu vara på väg att underskatta den
för begäret att genom lärd apparat skaffa folkvisan höga anor.
Så leder man »liten Karins» upp till den heliga Katharina.
Men hvad har väl helgonet, som för sin kristna tros skull på
kejsar Maxentii befallning blef sönderslitet mellan två
tagg-beslagna hjul, gemensamt med »liten Karin», som »tjente på
unga kungens gård» och som, ej lyssnande till dennes förföriska
anbud, slutligen rullades i spiketunnan? Jo, namnet; men
också ingenting annat. Situationen i folkvisan har med S:t
Katarina intet att beställa, andan i den lilla sången intet heller.
Blott två tyska sidostycken till visan finnas, af hvilka det ena
bevisligen är en öfversättning från svenskan, det andra genom
sin likformiga meter och jämförelsevis moderna språk också
bär prägeln af att vara det. Likväl tvekar kommentatorn att,
instämma med Grundtvig, som tillägger visan ett svenskt
ursprung. Den teorien, att dessa visor från södra och vestra
Europa öfver Danmark kommit till Sverige, är väl ej att hålla
på för hvarje enskildt fall; de i folkvisans tonart diktade
historiska visorna från den senare svenska medeltiden och
början af nyare tiden röja åtminstone, att vårt folk var i stånd
att lemna sin egen sjelfständiga insats till denna diktning.
Då den konstpoesi, som är uttrycket för den förnäma
verldens smak i en gång blifvit föråldrad, så räddas väl den
också från att totalt utplånas. Den står då vederbörligen
magasinerad i de damhöljda franska eller velska banden pä
bibliotekens hyllor; men icke skall den lefva på folkets läppar,
sedan den förvisats ur de förnämes salonger; ty dértill
halden för litet af naturens friskhet och af rent menskligt lif,
dertill har den för mycket af grammatik, metrik, retorik och
filosofi. Deremot ligger det i folkvisan något ovanskligt, som
den lärda poesien saknar.
Tidskrift för hemmet. 23:dje årg. 3:dje haf t. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
