Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•181
Långt ifrån att tänka på någon »uppoffring af det sinliga
jaget», är det just till sinneverlden han trår; den ande, som
han frambesvärjer, är jordanden. Han prisar i vemod öfver
denna åtrå den torre bokmalen Wagner, hvilken saknar den
samma, lycklig, i det han utbrister:
Du känner blott den ena driftens röst;
må du då aldrig tjusas af den andra!
Ack, tvänne själar bo i detta bröst
Och vilja skilda banor vandra:
Den ena slår i sinligt kärleksrus
med krampens styrka armarne kring verlden,
den andra sträcker våldsamt färden
till höga anors sfer frän jordens grus.
Derföre är det hans trängtan att med eget jag famna om
verlden, ur sin egen själ förklara och begripa henne:
Ur egen ande inåste vågen qvälla,
om den skall lindra törstens ve,
säger han till Wagner, i det han uttalar sin förkastelsedom
■öfver det blott historiska vetandet med dess »objektiva»
innehåll. Genom att ur eget vetande kunna konstruera,
hur lifvet gror, hur krafterna spela
och hvad som innerst enar det hela.
införlifvar han liksom universum med sitt eget jag, kan »rundt
omkring sig lyfta tingens slöja» och i sådant fall med hopp
om jakande svar göra sig den frågan: »Ar jag en Gud?» Det
är till detta mål, »det absoluta», han. söker hinna med magiens
hjelp; det är i sträfvandet att söka det, som han liängifver
sig åt Mefistofeles.
Om Faust enligt Boströmiansk uppfattning förestälde
menniskan, hos hvilken förnuftet, det gudomliga, hade
öfverhand öfver sinligheten, det ändliga, så vore Wagner bilden af
menniskan hos hvilken »sinligheten», fattad i Boströmiansk
mening såsom sjelfviskhet och jägtande efter tomt sken, hölle
det sjelfständiga förnuftet bundet, och han blefve då Fausts
■egentliga motsats. Han borde med rätta hafva stått i Mefi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
